Alkoholens förbannelse

Solen är på väg upp. En molnbank färgas gyllengul. Är kvar i AIK-land och hämtar kraft och mod. Påminns allt oftare att inte ta något för givet, allra minst livet. Mitt i steget kan allt ta slut. Alla minnen, alla tankar raderas ut fortare än ögat hinner blinka.

Sitter och tänker på det snart gått sex år sedan jag blev nykter, när jag valde att be om hjälp för att ta mig upp ur det bottenlösa hålet. Om jag inte bett om hjälp hade jag med all säkerhet varit död idag. Då hade jag inte kunnat sitta vid detta köksbord och njuta av den vackra soluppgången. Att på egen hand ta sig ur ett beroende är oerhört svårt, eller som de i AA brukar säga i den frågan: ”Visa oss den personen som ensam och utan hjälp blivit nykter och sedan förblivit det.”

dricka

Alkoholism är en allvarlig, kronisk hjärnsjukdom. Det handlar alltså inte om att människor dricker för mycket på grund av en ”taskig karaktär” – det är lika sällsynt som att någon börjar dricka med ambitionen att bli alkoholist. Missbruk av alkohol gör att hjärnan ”byggs om” och till slut blir den ”kidnappad”. Samtidigt som hjärnan blir mindre känslig för effekterna av alkohol, så krävs allt större mängder för att man ska bli berusad och allt mindre för att suget ska uppstå.

Man kan säga: en gång alkoholist alltid alkoholist, vilket är ett förhållningssätt som faktiskt är bra om man ska lyckas förbli nykter. Efter en tillnyktring och rehabilitering, så ska man inte inbilla sig att det är möjligt att börja dricka normalt igen. Belöningssystemet i hjärnan har en gång för alla blivit ombyggt, samtidigt som drogminnena ligger i hjärnbarken och väntar på att väckas till liv igen. Den som är aktiv i ett missbruk kan till slut endast njuta av alkoholen, den och inget annat. Livet runt omkring blir ointressant. Därför kan man förstå varför en alkoholist så tappert försvarar sin flaska och sin universella rätt att tömma den.

svag

4–6 procent av Sveriges befolkning har diagnosen alkoholism. Alkoholister finns överallt i samhället, på alla nivåer, i alla samhällsklasser, mer eller mindre synliga. Kvinnor tål alkohol sämre än män, och det har att göra med att deras kroppar proportionellt sett innehåller mindre vatten och mer fett. Alkohol som är vattenlösligt, har i en kvinnokropp mindre mängd vätska att spä ut sig med. Det finns även andra biokemiska olikheter som leder att kvinnliga alkoholister snabbare får hjärnskador. Kvinnor bör därför inte dricka lika mycket som män.

Förenklat kan man säga att alkoholism betyder att man dricker för mycket och har en oförmåga att sluta. Varenda flaska ska vara tömd, inget kan sparas till morgondagen. Man dricker fort – och fel. Man dricker i smyg och skaffar sig hemligheter. Dricker man för mycket och tillräckligt länge så uppstår ett kroniskt förgiftningstillstånd som gör att man blir avtrubbad, nervös, ångestfylld, aggressiv, glömsk och personlighetsförändrad. Drickandet leder till en rad sociala problem: sparken från jobbet, skilsmässa, vänner som drar sig undan. I slutänden väntar en förtidig död.

Ofta är det är omgivningen som ser varningstecknen, medan den som dricker på tok för mycket, blir förbannad ifall någon försöker säga att det är fara å färde. Men så bottnar ju alkoholismen i förnekelse.

Varningstecken:

  • Man tål mer och mer.
  • Behov av upprepade ”vita” perioder.
  • Abstinens. Man börjar ta en att ta en återställare.
  • Man börjar förlora kontrollen.
  • Humörsvängningar.
  • Dricker fort i jakten på kickar.
  • Dricker mer än vad som är tänkt.
  • Strul på jobbet och i relationerna.
  • Kommer för sent på jobbet, går för tidigt.
  • Ofta sjuk, vanligtvis på måndagar.
  • Ljuger, lägger ut dimridåer.
  • Luktar sprit.
  • Problem med ekonomin.
  • Drickandet blir allt mer tvångsmässigt.
  • Börjar ljuga om drickandet. Gömmer flaskor.
  • Går omkring och tänker på alkohol.

För övrigt så har jag och Lena börjat fundera av vad vi ska hitta på till sommaren. Någon liten tripp ska vi unna oss. Tänk om vi kunde finna en liten röd stuga på landet som vi finge hyra.

Allt det jag skrivit om kan du läsa mer om i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

Beställ boken hos Ord&visor förlag.