Att bli buren

I dag har det varit blidväder på min balkong. Lyser röd som en kräfta på bröst och mage. Glömde bort mig där jag satt i solskenet och läste en bok om minnet.Verkar som om sommaren kommit. Midsommarnatten var ljus och klar. Vacker.

Det här med kärleken är sannerligen ingen lek; den kan ibland bli till blodigt allvar. Det går upp, det går ner. Det svänger, och det är helt naturligt då det handlar om människor. Funkar inte det samspelet, den där växelverkan som måste finnas mellan två människor, så går det ovillkorligen åt fanders. Än måste den ena lyfta den andre på benen, i nästa skede måste den som nyss blivit buren kliva fram och vara den som bär. Men det finns de som älskar att bli burna, men som glor i förakt när det blir deras tur att spotta i nävarna och bära tungt ett tag. Va, ska jag? Aldrig i livet … Märkligt, egentligen. Borde ju vara självklart i en relation.