De farliga orättvisorna

Det hettar på kinderna och uppe på flinten efter två dagar i det skarpa solskenet. Men så ska det väl vara. Låt det svida – jag har i varje fall tankat en hel del D-vitamin. Vitaminer är nyttiga – i lagom mängd. Jag och Lena åkte igår till Nordanåparken här i AIK-land, bredde ut en filt, åt varsin bulle som inhandlats på OK och drack svart kaffe. Vi pratade om livet och läste varsin bok. Välbefinnande, värme.

Orättvisorna gräver en allt djupare klyfta mellan de olika samhällsklasserna i dagens samhälle. Kvinnor diskrimineras och ekonomiska orättvisor ställer klass mot klass. Efter årtionden av skattesänkningar, i första hand för de redan besuttna, har välfärden monterats ner, vilket lett till att maskorna i de sociala skyddsnäten blivit så stora att allt fler ramlar igenom och går under. När regeringen nu ska gå in med 10 miljarder för att försöka bygga upp delar av den raserade välfärden, så ska det ställas i relation till de 140 miljarder som borgarna sänkte skatterna med. Idén med skatter är att vi gemensamt bidrar till sjukvården, skolan och det sociala.

orättvisa

Det senaste avslöjandet om hur rikt folk gömt undan pengar i ett av skatteparadisen (vilket inte är någon nymodighet) och det med hjälpa av banken Nordea, visar på rikemansfolket förakt mot tanken att alla måste betala skatt. Men det finns en politisk idé bakom detta som de rika kan luta sig mot när inte vill få sina båtar, villor och förmögenheter beskattade. Sedan gnäller de när inte sjukvården fungerar när får sina gallstensanfall eller när de kommunala skolorna blivit åt fanders för mångkulturella. Den stora politiska konflikten i Sverige har sedan mitten på 1940-talat handlat om just skattesänkningar mot välfärdsfrågor.

Satsningar på välfärden handlar om medvetna, planerade politiska beslut, det handlar om långsiktighet och mod. Alternativet är att tro att marknadskrafternas dynamik ska lösa alla problem, något som påminner om den ”Osynliga handens politik”. Orättvisor skapar klyftor, som i sin tur göder konflikter. Hur kan någon tro att otrygghet skulle kunna vara ett fundament att bygga samhället på? Vi befinner oss på ett gungfly. Särskilt som risken finns att de i utanförskapet allt mer misstror flertalet av de etablerade partierna och dess ledare, och i stället söker sanningar och lösning hos de extrema högerkrafterna som växer som svampar i Europas politiska landskap.

Neat

När jag i förrgår var nere på torget för att ta del av ett arrangemang för det mångkulturella Sverige, stördes jag djupt av plötsliga och intensiva ljud, inte minst från barnen som sprang omkring och blåste i visselpipor. Ljuden blev till vassa knivar som skar i mitt inre. Om man som jag har ADHD kan det vara rysligt svårt att behålla uppmärksamheten, vilket har att göra med att jag inte klarar av att bli distraherad. Medan andra kan ”filtrera” bort oväsentliga ljud, så ”stormar” precis allt in i min skalle. Allt stör. Det är rätt så vanligt vi med ADHD har en överkänslighet mot plötsliga och starka ljud, om någon plötsligt klappar händerna, blåser i visselpipor, eller en dammsugare som slås på bakom min rygg. Personligen kan jag bli rasande av höga, plötsliga ljud. Det får ”grottmannen” inom mig att väckas till liv – och under några sekunder är jag beredd att slåss för mitt liv.

För övrigt åker jag till Umeå idag. Har en del att fixa, inte minst provtagning och läkarbesök.