Kallt vatten

I dag har ledan dragit fram genom mina rum. Det är en sådan dag då det mesta känns tomt och ihåligt, när livet självt håller andan och allt blir så där tyst och stilla. Till med tankarna känns sköra. Det är som det är. Vissa saker måste man smälta, även om det känns som att gå omkring med en gråsten i magen.

Kanske ska jag duscha kallt … Läser att det ska göra susen. När man kyls ner skickas blod från huden till de inre organen. Ja, en rejäl kalldusch gör även att man bränner fett och att det blir fart på de manliga lustarna. Det skriver de om i Aftonbladets hälsobilaga – och då måste det ju vara sant. Ska duscha kallt i ett par timmar.

Kanske kan man säga att passivitet är ett dolt våld. När vi säger att vi inte orkar lägga oss i våra medmänniskors lidande, att man har nog med sitt. Det är då som likgiltigheten lutar sig tillbaka i bekvämlighetens mjuka fåtölj och somnar.

Jaget, mitt medvetande, är resultatet av en massa processer i hjärnan, som när nervcellerna kommunicerar med varandra. Allt detta blir till mina tankar och känslor, skapar minnen, får mig att minnas. Utan minnen finns vi inte. Fast nu ska vi inte tro att enbart minnen gör oss till självklara individer, för om vår självbild är falsk, kan även våra minnen bli falska. Exakt hur medvetandet uppstår är det ingen som med säkerhet vet. Men så är det också svårt att med exakthet veta något om vår inre värld. Men märkligt och spännande är det som sker i våra hjärnor. Visste ni att varje gång vi lär oss nåt nytt, så ”bygger ” hjärnan om sig, då nya kopplingar bildas mellan nervcellernas trådar. Ur den aspekten torde det finnas fördelar med lära sig positiva saker. Men det kan ju lika lätt bli fel inne i den 1,5 kilo tunga fettklumpen; en oordning i samarbetet mellan hjärnans olika centra, som fortplantar sig ut i systemet och sprider sig i känslor och tankar.