Lugn skapar lugn

Ett litet bakslag i min strokerehabilitering under den gångna helgen. Stel i nacken, yr som tusan, taskig balans, illamående – och rädd förstås. Har ju i klart minne vad som hände mig för några få veckor sedan, hur fort det kan gå när det smäller till. Det kan börja med kraftig huvudvärk och så – pang! – och man ligger där på golvet och kan inte klura upp vad som är upp och ner på en. En skräckfylld upplevelse som ”fotograferades” av amygdala som minns starka känslomässiga händelser, som sedan talar om för oss hur vi ska känna. Då kan samma händelse (trots att den inte händer) återupprepas, om och om igen. Paniken.

Varit hos läkaren. Blodtrycket ok, hjärtat slår som det ska. Förmodligen har nackmusklerna och de kring halsen och axlarna blivit förkortade då jag gått och spänt mig, då jag gått genom tillvaron i ständig beredskap ifall något skulle kunna hände igen. Bara mötet med denne trevlige läkare, som bröt på charmig finlandssvenska, gjorde mig lugn. I mötet med andra människor uppstår ibland magi – särskilt då vi är en aning rädda, osäkra. Jag fick någon att spegla mig. Ett ansikte som visade lugn. Tillit, tålamod – jag ska träna mer på dessa egenskaper. Inte mina bästa grenar. Men jag är villig att göra allt – för jag ska gå hel ur det här.

NyNKKL

Dagens Rosling. Han borde vinna något slags pedagogiskt storpris. Kan inte Svenska Akademien instifta ett sådant pris? Ta del av detta och vips så har ni lärt er nåt nytt – och dessutom förstått det.

Rosling om flyktingvägar.

För övrigt så klurar jag på en sak jag läste härförleden. Den energi som får hjärtat att slå är samma energi som en gång fanns i Big Bang. Denna urenergi finns överallt, i våra hjärtan, i universum – till och med i de delar av universum där det endast tycks finnas tomrum och mörker. Livet börjar med en gnista.