Redo för bröllop

Idag måste jag klä upp mig i vitskjorta och kavaj. Dock vägrar jag bära slips. Men så har jag också blivit tillfrågad om att vara vittne när en av mina polare denna dag ska gifta sig med sin älskade. Tänk att just jag fick den frågan. Vilken ära, vilken glädje. Giftermålet sker i stadens rådhus, i all stillhet. Har lovat att ligga lågt med vilka som gifter till dess det hela är avklarat. Men i eftermiddag återkommer jag med bilder som bevis på att detta har hänt. Var förbi i går kväll för att kolla så att de inte fått kalla fötter, men de två älskande satt där i kvällssolen och log varmt mot varandra. De var så vackra.

brölopp

Om jag har några råd på vägen? Sådana är nästan omöjliga att ge, men att ha modet att lita på den tålmodiga kärleken är viktigt, den som finns där i grunden när två älskande ska dela liv. Och för guds skull respektera varandra och var beredda att lyfta den andra i fall det börjar gå tungt. Säg aldrig, aldrig någonsin nedlåtande saker till din motpart, ge istället varandra beröm.Jämför aldrig din partner med någon annan, sådant bryter bara ner och river det som byggts upp – och gå inte omkring och bär på hemligheter.Kärleken är en gåva, var rädd om den. Ge aldrig upp, var ständigt på tårna..Lämna aldrig, aldrig någonsin din partner i sticket och beredd att kämpa för kärleken när det tar emot – för sådana dagar kommer. Var modiga. Älska. Skratta ofta. Gråt ihop.

Sovit tungt i natt. Minns inte särskilt mycket av mina drömmar, bara att jag pratat intensivt med någon. Tror att jag varit förbannad, men kan inte minnas på vad och vem. Förmiddagen ska jag använda till att skriva ut kapitel 14, kanske gå en sväng vid lunchtid och sedan börja göra mig i ordning. Jo, det känns lite pirrigt.

En gång i livet har även jag varit gift. För tjugofem år sedan friade jag lite impulsivt och hon sa ja utan att tänka efter och ett par veckor senare gifte vi oss i all hemlighet i Rådhuset. Det tog sju minuter. Jag ringde timmarna före bröllopet till lille L-G och undrade ifall han kunde vara vittne vid högtidligheten. Han skjutsade oss i sin rostiga saab till och från rådhuset. Han spelade Felix Mendelssohns Bröllopsmarsch – om och om igen. Dagarna efter åkte vi till Florida. Resten är historia. Det höll i femton år sedan blev vi döless på varandra och gick skilda vägar. Om jag skulle kunna tänka mig att gifta mig igen? Vet inte? Men sånt ska man inte uttala sig kategoriskt om. Kanske: Vem vet?

För övrigt tror jag inte att man kan spela snäll. Sådant skådespeleri avslöjas alltid.