Skrivtips

”En kåserande snabbkurs”

Kent Lundholm, skrivtips, författartips
Kent Lundholms tips 0ch egna misstag

Kent Lundholms tips och råd
till blivande författare


Eftersom jag närmar mig den punkt i livet, när jag på grund av sjukdom, inte hinner eller orkar skriva några fler romaner, kan jag gott dela med mig av mina erfarenheter. Kanske kan jag inspirera någon av de yngre att skriva de romaner som väntar på att bli skrivna. I varje fall övertyga er om att inget kan stoppa den som på allvar tänker bli författare. Jag är ett levande exempel på detta faktum.

Inga deckarmallar
Däremot har jag inga färdiga mallar till er som snabbt vill sno ihop en kriminalroman, pusseldeckare, spionroman. Däremot kan jag bistå er alla, vad slags bok ni än tänker skriva, med kunskaper om skrivprocessen, gestaltningen av karaktärer och miljöer, en del om den inre monolog och hur man man hanterar dialogen.

Efter fyra fiktiva romaner, två historiska romaner med biografiskt innehåll och en bok som baserar sig på mitt liv, kan jag beskriva vad som krävs för att berättandet blir trovärdigt. Man tjänar på att lära sig de dramaturgiska greppen för att förstärka berättelsen. Men lås er inte vid dem. Låt dem hjälpa dig.

Ständig uppförsbacke
Jag har hela mitt liv tvingats skriva i motlut, en ständig brottningsmatch mot objekt och predikat, ständigt blåslagen efter mina grammatiska volter och under skorna en lersörja med bindeord och ändelser. Under många år var min läs- och skrivsvårigheter, vars orsaker var (ADHD och en släng av dyslexi) en väl bevarad hemlighet, men till slut kom jag på lösningen: Jag bad om hjälp! Jag fattade mod och gjorde mig sårbar. De flesta klappade mig på axeln, somliga högg mig i ryggen.

Men glöm aldrig: Berättelsen är alltid viktigare än författaren. Lär ni er berättandets konst, har ni näsa att lukta er till en god och bra berättelse, så finns det alltid folk som med nöje sätter tänderna i dina stavfel, analyserar dina böjningsmorfem och som med lätthet kan skilja på prefix och suffix. Låt de som kan detta ta sig an dina korrektur. Men det betyder ju inte att du kan lämna ifrån dig oläsbara texter, du får allt lägga ner en hel del tid på att korrekturläsa dina texter. Men det finns åkommor som gör att hjärnan sätter dit ord som inte finns i din text eller gömmer ord som som bevisligen finns på rätt plats. Har du sådana problem så får du räkna med att lägga åtskilliga fler timmar på ditt skrivande, än de som känner var gång de råkar stava fel. Vi kommer till detta längre fram.

Kapitel 1

Kan vem som helst bli författare?


För det första krävs uthållighet, och till det en stor portion lidelse och en smått sjuklig vilja att berätta historier. Sedan tillägger nog merparten av författarna, att de har ett lustfyllt, roligt yrke. Det krävs många, långa timmars hårt arbete för att färdigställa en roman. Dessutom är timpenningen mycket låg. Emellanåt obefintlig. Ja, om du nu inte råkar vara de få skriver en ”kioskvältare” – en bok som hamnar på bokhandlarnas och recensenternas tio-i-topp-lista. Men det krävs många tusen sålda exemplar innan du kan leva på de inkomsterna, med en publiceringstakt på högst tre år och att du får många inbjudningar, av arrangörer som betalar de arvoden som Författarförbundet rekommenderar.

Förmågan att ta sig över hindren

I denna korta kurs för ”skriftställare” kommer jag att återkomma till olika typer av läs- och skrivsvårigheter. Många av dess olika former är medfödda och beror på nåt knas i hjärnan. Antingen feltolkar hjärnan ord, meningar, bokstäver i en text eller så ser den till att du ständigt stavar fel. Är det en medfödd åkomma, så handlar det ofta om en livslång kamp. I mitt fall så måste jag skriva och läsa något varje dag, för vid längre uppehåll tycks hjärnan ha glömt det jag lärde mig för en vecka sedan. Ständigt dessa hinder som ställer sig i vägen för de berättelser jag bär på. Jo, det är klart att Jag-känslan får sig en törn. Särskilt i barndomen och de fem-sex första skolåren. Det är lätt att känna sig bortkommen, vilse och rent av dum när ”språkpoliserna” tillrättavisar ens oförlåtliga slarv med komparationen av adjektiven. 

Skrivtips. Tips till blivande författare. Dyslexi.
Många är de som känner till komparationen av adjektiven.

Vi som av olika anledningar måste bråka med vårt språk, kan i trygg förvissning trösta oss med att det inte har något att göra med vår intelligens eller brist på den, att göra. Tappa inte sugen!

Sålunda, så kommer ni i denna text, med stor sannolikhet, finna omkastade bokstäver inne i orden, bindeord och ändelser som fallit bort. Trots att jag korrekturläst denna text ett tiotal gånger. I vanliga fall brukar jag alltid låta vänner och bekanta läsa mina texter och är det längre texter, som en roman, brukar minst tre personer korrekturläsa mina texter, plus att den bollas otaliga gånger mellan mig och min förläggare och ibland även lektören, innan den går i tryck.

En skog av regler
Mina råd, min vägledning bygger på mina egna erfarenheter, vilka är en hel del. Förhoppningsvis ska något i denna så kallade snabbkurs, ge er fingervisningar på hur ni ska tänka och resonera, hur ni ska hitta en väg ut ur den tätbevuxna skogen av regelverk, utan att tappa musten och ge upp.

I slutänden är det din vilja som avgör slutresultatet.

Dessutom krävs träning! Timmar, månader och år av träning krävs för att gå från drömmar att en dag börja att skriva i skarpt läge.

Författartips, kurs för skribenter, tips till författare
Även talangfulla författare måste träna

Inte ens talangerna, de som fötts med ett lysande språk, som vuxit upp i ett hem där de blivit stimulerade att förfina sitt språk. Även de måste träna. En talang förblir inte en talang utan att träna. Det är som med höjdhopp. Talangen hoppar på första försöket lätt över ribban på tvåmetersnivån. Men utan att träna höjdhopp, styrketräning och sin spänst, så stannar talangen på sina två meter. Däremot kan det författarämne som fått slita ont för att få ordning på sitt språk (höjdhoppande), som vant sig vid att dagligen öva på sitt skrivande, en dag glider över ribban som ligger på två och tjugo.

Jag har träffat på en del talanger under årens lopp, inte minst på jag var kulturredaktör på Folkbladet i Umeå. De talangfulla som vann de novelltävlingar jag utlyste på 1996-98, står idag kvar på ”tvåmetersnivån”, medan två av de som in några riktigt mediokra noveller, båda publicerat var sin roman. De hade viljan att träna stenhårt och hoppar nu lätt över två och tjugo.

Kent Lundholms skrivtips, författare måste läsa mycket, dyslexi
Författare bör läsa mycket! Ta tillvara på kunskaperna.

Läs och lär

Det absolut bästa träningsredskapet för att förbättra sin litterära spänst, är att läsa. Läs, läs och lär av dina idoler, ta rygg på de som kommit på knepen med att skriva vackert, spännande, nyskapande. Läs!

Läsandet stimulerar ditt tänkande och din kreativitet — vilket gör dig smartare!  

Lär av andra författares lyckade metaforer, men även av deras surt förvärvade misstag och del tillkortakommanden. Exempelvis ta del av mina misstag – men som var den skolning jag behövde för att till slut kunna kalla mig för fattare. Så läs om min kamp och låt den bli sedelärande. Jo, jag stavar ofta fel, men har en stor näsa som sniffar sig fram till bra berättelser.

Jag har trampat upp stigar genom snåriga skogar. Jag har gjort grovjobbet. Ta rygg på mig så ska jag leda er fram till de öppna landskapen. Om ni sedan blir författare, ja det är upp till er.

Jag börjar med en del praktiska frågor som har med skrivandet att göra – nödvändiga frågor du bör vara bekant med innan du påbörjar ditt skrivprojekt. Nu rör inte alla hinder typ av arbetsrum du ska välja eller hur du ska finansiera ditt skrivande. De frågorna ska du få besvara längre fram.

NÄR blir man författare?

Skrivtips, författare
Tröttsamma diskussioner

Lidelse och en stark vilja

Som sagt: de människor som skriver med en stark lidelse, med ett tydligt mål, och en djup rotad känsla av att man har något viktigt att berätta, kan bli författare – somliga redan innan de blivit publicerade. ”Jaha, ska man då få kalla sig läkare bara för att man drömmer om att bli läkare?” Naturligtvis inte.

Vad som skiljer författarna från ”vanligt folk” är ett djupt rotat patos för att berätta och som både i det lilla och det stora, att man ständigt försöker formulera världen, för att göra sig själv och andra begripliga.

Kent Lundholms skrivtips.
En blivande författare? På spaning efter detaljer som förstoras till en roman.

Jag tror att det krävs en viss fallenhet att kunna se in i framtiden med hjälp av det redan upplevda, att kunna montera ner verkligheten i småbitar och sedan bygga upp något helt nytt.

En författare måste träna på mer än sina språkliga förmågor. Saknar du förmågan att känna medlidande, så får du svårt att på ett trovärdigt kunna gestalta såväl godhet som ondska. Bara en författare, publicerad eller inte, måste vara beredd på att i smyg krypa in i andras skallar, och sitta tyst och stilla bland deras tankar och känslor, för att i skrift kunna göra dem begripliga.

I tider som dessa, behöver vi författare med ett stort mod beskriver vad som sker, både ur ett makro- och ett mikroperspektiv. Även en kort mening om virvlande höstlöv en beskrivning av världen. Det som merparten aldrig ägnar en tanke åt. Ett författarskap har ofta en lång startsträcka, när vi först måste lära oss att studera och observera detaljerna – det lilla i det stora.

Kapitel 2

Hinder i ditt skrivande

1. BRIST PÅ TID

Kanske den vanligaste orsaken som sätter käppar i hjulet för de ska skriva en bok. Detta är inget att leka med. Tid måste skapas på något sätt och tiden är dyr. Du kommer att tillbringa många timmar, månader, år med din text. Är du ofokuserad, inte klarar av att koncentrera dig de gånger du ska skriva i skarpt läge så kan du i slutänden ha förlorat flera år i din skrivprocess.

Helgskrivare
Jag känner ett par författare av den äldre gardet som arbetade heltid och skrev på helgerna: Helgskrivare kallas denna grupp av författare. Då krävs det en benhård disciplin de timmar du ska skriva några timmar under lördagen och söndagen. Jag var en sådan som skrev periodvis om nätterna, sov ett par timmar, innan jag gick till mitt heltidsjobb.

Gå ner i arbetstid
För att få ett flyt i skrivandet, måste du kanske (i varje fall under vissa intensiva perioder) överväga att gå ner i arbetstid. Då handlar det antingen omvandla en tjänst från heltid till halvtid, med stor risk att så förblir efter att boken är klar efter 2-3 års intensivt skrivande.

Skrivtips
Skriva utomhus under en storm?

Tjänstledig utan lön. Går din arbetsgivare med på det? Även om du får det, så är det en tid utan inkomst.

Säga upp sig från jobbet. En riskfylld lösning.

Sjukskriven. För vaddå? Om du simulerar en sjukdom och åker dit, kan det stå dig dyrt.

Kents erfarenheter av tiden:
Minns min barndom som en ständig brist på tid, att jag av någon anledning ständigt var tvungen att springa för att hinna med att … leva. Jag föddes med ADHD, en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning, är ett livslångt ”tillstånd” (för det är ju ingen sjukdom, utan en personlig egenskap). Men jag fick inte diagnosen förrän jag passerat dryga femtio år. Då hade jag hunnit skriva tre romaner.

I symtombilden ingår bland annat en usel fokuseringsförmåga och koncentrationssvårigheter. Trots att jag var i ständig i rörelse, så gick impulserna i hjärnan för långsamt – då min kemiska fabrik led brist på dopamin. Vi som har ADHD är lätta att avleda – och skicka oss inte till livsmedelsbutiken utan inköpslista. Vi har ett riktigt uselt arbetsminne. Ingen, allra minst jag, kunde väl då förutspå att jag en dag skulle bli författare. Men det krävdes en långvarig kamp och att ständigt befinna sig på sina mentala träningsläger.

ADHD-flow
Men det finns något som är fantastiskt med ADHD. Det är vår förmåga att utveckla ett superfokus, ett flow som gör att jag innesluts av en stark positiv, smått berusade känsla, då gåtorna får sina svar, då timmarna förvandlas till minuter. Men som barn upplevde jag aldrig någonsin något flow. Då fanns där mest hinder.

Medan det talade språket, är en del av ett barns naturliga utveckling, är läsning och skrivning färdigheter som måste läras in. Men det är lättare sagt än gjort. Jag kom dagligen hem från skolan bärande på dessa återkommande, nesliga nederlag. Jag blev aldrig utredd för om jag verkligen har levt med dyslexi. Det är i varje fall en medfödd nedsättning i olika grad, gör det svårt att koda orden och då får man problem med helheten av sitt språk. Eftersom varken jag eller någon annan visste varför hade det svårt med språket, lät jag redan i femtonårsåldern att jag en dag skulle bli författare – men det var efter att jag fått hjälp. Återkommer i frågan.

2. BRIST PÅ PENGAR

Det kostar att skriva sin debutroman, innan du etablerat dig som som författare. Inte bara i tid, utan även i pengar. Tid är pengar. Du kan inte kräva förskott från ett förlag, som du knappast kan ha innan debuten.

Det svårt att få stipendier om du inte beviljats medlemskap i Svenska Författarförbundet (två utgivningar på förlag.) Då är det möjligt att söka från Författarfonden.

Ur SFF stadgar: ”Den som offentliggjort två verk av konstnärligt eller vetenskapligt värde skall anses vara berättigad till medlemskap”. Vad gäller egna förlag skriver SFF: ”Om du är utgiven på oetablerat förlag, så kallat hybridförlag, är egenutgivare eller på annat sätt själv bekostat utgivningen så kommer vi att begära in dina verk för bedömning.” Svårt med andra ord. ”Med oetablerade förlag avses egenutgivare, hybridförlag, mindre eller okända förlag som normalt inte utför en professionell redaktionell behandling av texten.”

Sponsring. Kan vara en möjlighet, om du är en känd och etablerad författare. Knappast som blivande debutant. Det närmast jag kommit detta, är ett par småannonser på min webbsida. Det gav mig 3000 kr per år.

Jobba extrapass. Förutom att jag period skrev om nätterna, så hände det jag helt sonika sa upp mig. Eftersom jag är utbildad sjuksköterska, så åkte jag till Nord Norge eller Arvidsjaur i Norrbotten och tokjobbade. Stor brist på sköterskor gav hög lön, vilket syntes i plånboken. Jobbade 20 dubbelpass vid ett tillfälle. (06.45 – 22.00 tjugo dagar i rad). Jag återvände hem med pengar på fickan som räckte 3-4 månader, men var mentalt och kroppsligt utsliten. Inget jag rekommenderar!

Leva på sin äkta hälft. Något som ska väl diskuterat och förankrat i er relation.

Banklån eller lån av föräldrar/kompisar. Förenat med stora risker då du måste låna en rätt så stor summa

3. SKAFFA ARBETSYTA

Rum i hemmet
Se till att skaffa en särskild arbetsplats, med närhet till arbetsmaterial: Datorutrustning, pärmar med förarbetet, faktaböcker, tidsplan. Det bästa är ett eget rum så att du kan stänga dörren efter sig. Visserligen går det att skriva en roman, sittande i soffhörnet med en bärbar dator – medan barnen under tjo och tjim kommenterar dagens Bolibompa. Men det stjäl tid, ork, koncentrationsförmåga. Om du gör om ett av rummen i din 3-4 rummare, och endast använder detta rum till ditt skrivande kan du göra avdrag i deklarationen på 4000 kr/år.

författa på ett kafé
Skriva till doften av kaffe

Romanskrivande till doften av kaffe
Jag känner ett par unga författare som går till något av stadens kaféer och skriver sina romaner vid ett hörnbord. Men då bör du vara en person som inte tappar fokus på grund av skrattande bordsgrannar och klirr från koppar och fat.

Lugnt på biblioteket
Då torde det vara både lugnare och tystare på biblioteket.

Hyra/bygga skrivarplats
Jag känner en författare som egenhändigt rest en Affefall-stuga intill sitt boningshus. Bland etablerade och väl ekonomiskt bemedlade författare är det vanligt att de hyr sig en kontorslokal.

Då kan man också skapa rutiner och verkligen göra ditt författarskap till ett yrke. Du går dit 08.00, äter lunch vid 12.00 och går hem 17.00. Sedan är du ledig.

Åter – lite mer om min kaoshjärna

4. FUNKTIONSHINDER (ADHD och Dyslexi.)

Det finns en hel del författare som skriver böcker, trots grava/lätta funktionshinder.

Vad gäller mitt språk blir det ofta bli fort och fel. Antingen ständigt avledd – eller så skriva i ett flow. Svart eller vitt. Jag fick som jag skrev tidigare, inte min diagnos och behandling förrän sent i livet, i en ålder av 54 år.Numera ställs diagnosen ADHD på barn i sex-tio årsåldern.

Men jag är varken sig unik eller ensam att ha läs- och skrivproblem.
(och ändå ha klarat mig rätt så hyggligt).

Berömda personer med läs— och skrivsvårigheter (Dyslexi).

Ingvar Kamprad, Rapparen Petter, Jamie Oliver Albert Einstein (Sen språkutveckling), Leonardo Da Vinci (skrev spegelvänt), Thomas Edison, Alexander Graham Bell, John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Harrison Ford, Danny Glover, Whoopi Goldberg, Jay Leno, Quentin Tarantino, Robin Williams, Marilyn Monroe, George Patton, John Lennon, och flera medlemmar av svenska kungafamiljen.

Löste språkets kod
Min svenskalärare i OBS-klassen, som jag skamset tvingades besöka två gånger i veckan under tre terminer, lärde mig att förstå hur språkets klossar, byggstenar var uppbyggda, den inre, för mig den hemliga koden. Hon lärde hur en korrekt ordföljd skulle vara. I hennes tysta rum, där jag erbjöds att kliva upp från stolen var tionde minut för att lugna ner min hyperaktivitet, springet i kroppen, sedan fortsatte nötandet av språkets regelverk. Efter något halvår hade jag gjort enorma framsteg. Vid några tillfällen, sa min frodiga och snälla skolfröken att jag var en vid ett par tillfällen att jag var en pojke som förmodligen led av en kombination av Damp och ordblindhet (Dåtidens termer för ADHD och dyslexi).

Bäckmyran. Kent Lundholms födelseplats.
Bäckmyran. Här sprang jag mig genom barndomen. Här fanns inga böcker, dock gott om Kalle-Anka tidningar.

Så jag tog mig fram genom livet med en bristande fonologisk medvetenhet, svag avkodning av orden och nedsatt stavningsförmåga. I vuxen ålder övergick mitt ständiga springande, till en inre rastlöshet, och som gör att jag har svårt att stå ut med långtråkighet.

Tidsödande studieteknik
Tack vare skoltanten i OBS-klassen så kunde jag ta del av undervisningen. Jag gick ur Vårdlinjen med 4,7 i betyg.
Den studieteknik jag fann vara mest effektiv var ”omskrivnings/upprepningsmetoden” (som jag själv ”uppfann”): Jag skrev av allt som läraren sa på lektionerna, sedan satte jag och renskrev allt om och om igen. Till slut omvandlades textavsnitten till bilder, inre fotografier som jag kunde se och begripa mig på.

Skammen och hemligheterna
Jag tog mig med hårt arbete mig igenom studierna, blev sjuksköterska, pluggade idéhistoria/filosofi och gick journalistlinjen. Som journalist på P4 Västerbotten, SVT Nordnytt och Plus behövde jag inte stava alls, där använde jag mest käften, men när jag fick jobbet som EU- och kommunreporter på Folkbladet var jag tvungen att bekänna färg. Jag fick hjälp.

Läs- och skrivsvårigheter har inget med intelligensen att göra.
Vi som stavar fel är inte dumma i huvudet!

29 omskrivningar av de 600 sidorna
När mina författarkollegor skriver 4-5 timmar per dag, så brukar jag sitta mellan 8-12 timmar per dag. Jag skriver om och skriver om, till dess texten sitter. Min senaste roman ”Älskade Ester” (2021) skrev jag om de 600 sidorna i bokform, 29 gånger. Vissa avsnitt, som de viktiga händelserna, anslaget och slutet, skrev jag om ett femtiotal gånger.

Slukar energi
Precis som i tonåren har jag fortfarande svårt att hinna läsa textremsan, jag lägger till och tar bort ord utan att lägga märke till det, blandar ihop b och p och vissa ord stavar jag var gång fel på exakt samma sätt. Det är tröttsamt med dessa ständiga stopp i skrivandet

Arbetsminnet är uselt
Det är den del av minnet som lagrar information på kort sikt. Utan arbetsminnet kan vi inte minnas vad vi håller på med för stunden och tappar fokus. Det leder till svårigheter att planera och organisera, vilket till stor del beror på problem med arbetsminnet. Det är därför jag aldrig kan lära mig att minnas ett telefonnummer, komma ihåg en vägbeskrivning, kortkoder, enkla instruktioner: Som att gå till Coop för att köpa kaffe och bananer, och återvänder hem med snus och en påse kola.

Kapitel 3

Fler uppförsbackar …

Vid mina författarframträdanden brukar numera inleda med att presentera mig som till Övre Norrlands sjukaste författare. Det skämtsamma raderar bort lite av den nervositet som uppstår då en sjukling intar scenen. Folk har svårt att tolka mig.

Skrev i rus

Sommaren 2015 var en av de bästa perioderna i mitt liv. Jag hade på tre månader vandrat bort 15 kilo och hade börjat tycka om mig själv, blivit av med rädslan, och fick för mig att jag skulle skriva om mig själv, med utgångspunkten hur en stroke påverkar mitt sätt att vara och mitt språk – som tidigare satt krokben för mig och mitt skrivande. Den skulle naturligtvis handla en del om mitt springande och oroliga liv, min oförmåga att klara av att ha långtråkigt, vilket förmodligen kom från min ADHD och lägg där till, min bipolära sjukdom – som hade blivit upptäckt först efter 25 år! Vilket lett till ett allt för flitigt självmedicinerande. Planen var att skriva så biografiskt som bara möjligt var och förlita mig på att ärlighet vara längst.

Då kom nästa smäll. När jag skickat iväg korrekturet till förlaget på en 350 sidor lång bok om mitt röriga liv, och min ständiga kamp i livet och mot språket. Jag hade döpt den till Spring Kent, spring. Då höll jag på att dö, då jag drabbades jag av en blodpropp i hjärnan, en stroke.

IVA. Världen och jag roterade, som om jag åkte i en ständigt snurrande karusell. Men jag skulle upp. När jag berättade för läkaren att jag om fyra veckor skulle ha en premiär i muntligberättarkonst, tillsammans med en kollega, skakade läkaren på huvudet och gick sin väg. Men – fyra veckor senare stod jag på scenen och höll en 40 minuter lång monolog inför hundratalet åhörare.

Dagarna före min stroke

Är inte detta typiskt författare? Skrivandet går före allt annat. För mig är alla handlingar, varje tanke, händelse något som går att använda i något framtida verk. Det precis sådana här livsavgörande vändpunkter som gjort mitt liv till en del av det skrivna ordet.

En flickvän som jag hade i 25-årsåldern, gjorde misstaget att försöka tvinga mig att välja mellan henne och skrivandet. Jag tvekade inte. Trots att det skulle dröja nästan 20 år innan jag skulle debutera.

1999 debuterade jag med ”Svin föder svin, 2003 kom ”All världens lycka”, 2006 ”Konungarnas konung, 2012 Vedtjuven, 2016 släpptes självbiografin och 2019 gav förlaget ut min underfundiga och småroliga roman ”Män som spelar schack”.

Då slog nästa helvete till.

2018 fick jag diagnosen Parkinson. Den drabbar varenda muskel i kroppen – och man blir trögtänkt. Eftersom jag var rädd för att inom en snar framtid bli liggande, ville jag skriva en sista roman. Jag valde mitt livs svåraste romanprojekt, det som fick namnet ”Älskade Ester”. jag påbörade förberedelserna och skrivandet nästan ett halvår innan den förra boken, ”Män som spelar schack” inte ens hade släppts.

Min slutsats angående alla dessa hinder …

…. som onekligen kan strula till det för en författares skrivande och tankevärld. Men lik förbaskat så skrivs det dikter vid kolmilor, romaner av författare som varit extremt fattiga, kvinnor och män som skrivit under dödshot och under flykt – och de som gång på gång drabbats av Egyptens gräshoppor och när det regnat paddor från himlen. Skrivandet blir till slut invävt i själva livet. Det får ske vad fasen som helst, vi fortsätter att skriva.

Andersson, Dan (1888–1920)

Har du driften och kraften så skriver du ÖVERALTT, NÄR SOM HELST, DAG OCH NATT, VINTER och SOMMAR, UNDER HOT, AV GLÄDJE OCH SORG – med eller utan arbetsrum och medlemskap i författarförbundet.

Bilden du har av dig själv är avgörande. Är du en kreativ människa, så finner du vägarna som leder fram till målet. Trots hindren mobiliserar du krafter för att fortsätta framåt. Alltid framåt.

Ur Omkring tiggarn från Luossa av Dan Andersson (1917)

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder: Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Poeten och vissångaren skrev överallt, när det blev stund över vid kolmilan. Förmodar att han var tvungen att skriva en hel del inne i skallen. Där blev texten i stort sett klar, för att sedan skrivas ner i skenet från månen och ljudet från den rasande kolmilan. Den stackarn dog när han förgiftades av lusmedel.

Återkommer i slutet om Ester-projektet.

Kort mellansnack

Kent Lundholm, författare
Några av mina utgivna böcker.

Spring Kent, spring, självbiografi
Boken om mitt liv.

Jag har fått frågan otaliga gånger: ”Kent, varför skriver du?” Svaret är givet: ”För att jag kan! För att jag vill!

Under arbetet med denna introduktionskurs i skrivandets konst, har jag läst igenom några av de hundratals skrivarkurser, som väntar på att folk ska betala dyrt- för rakt ingenting. Merparten av kurserna leds av för mig okända personer och inte är det många av dem som är författare. Kurserna tycks mer vara lekstugor, som kostar skjortan att delta i. På något sätt känns det som en del litterära kurser utnyttjar det patos som många känner för skrivandet.

Det finns gott om gratissidor på nätet där ni kan fördjupa era kunskaper.

Ni får mer än gärna skriva och berätta om dina reflektioner om de tips jag gett er. Obs! vi har ännu bara kommit en bit på vägen.: kent.lundholm@gmail.com

Kent Lundholms böcker du hos:

Ord & visor förlag

Kapitel 4

Bildning och fördjupning

Skaffa kunskap! Som författare är det en fördel att vara allmänbildad. Gedigna kunskaper om människans psyke är guld värda. Varför är somliga så rädda och ängsliga, och varför slår en del män sina barn och sin fru, men är överdrivet snälla mot sina husdjur – och är verkligen grannfrun så lycklig som hon ger sken av.

Rekommenderas:

Psykologi
Människans psyke är märkligt. Vissa människor är känslostyrda, andra njuter att utsätta sig för faror. Läs populärvetenskapliga tidskrifter, låna böcker om hjärnans funktioner och i ämnet psykologi. Kunskaper du har nytta av när du ska gestalta en märklig karaktär eller då du måste vandra runt i en psykopats inre, karga och skrämmande landskap.

Robert D Hare ”Psykopatens Värld : Utan Samvete”
Bo Sigrell, Lena Teurnell Narcissism: Jag, mig och mitt av 

Sokrates

Filosofi/Idéhistoria
Det luggade jag på Umeå universitet i slutet av 1980-talet. För mitt höga nöjes skull. Det är den utbildning jag haft mest nytta av i mitt skrivande. Under skrivandet av min senaste roman ”Älskade Ester” (2021), förstod jag vilka filosofiska strömningarna som gjorde oss svenskar världsledande inom den rasbiologiska ”forskningen” – idéer som spillde över i medvetandet hos ”vanligt” folk.

Sören Kierkkegard ”Antingen eller (filosofi)
Platon ”Staten”

Historia
Genom att förkovra dig i Historia, möta människor du annars aldrig skulle mött. Du är på plats när samhällen växer fram och går under. Utan historia blir vi tomma, fladdrande blad, utan förankring i det som en gång hänt. Vi lever faktiskt mitt i historien, där hus och slott bär på berättelser som skriftliga dokument aldrig kan ersätta.

Peter Englund ”Poltava”, ”Ofredsår” (Om Storsveriges uppgång och fall)
Maja Hagerman ”Käraste Herman” (Om den svenske rasbiologen Herman Lundborg)

Språklära
Det är aldrig fel att då och då repetera när man ska använda demonstrativa pronomen, eller skillnaden på de och dem, var och vart och lite om kommateringsreglerna.

Fördjupa de kunskaper som ni redan skaffat er.

Kapitel 5

Skriva om sig själv

Många väljer att skriva om sitt liv.

Det finns många sätt att skapa sina skönlitterära romaner på, men i dagsläget har det blivit populärt att skriva om sig själv. Att intresset är stort för denna form av skrivande, får jag en hint om när jag googlar på: Hur skriver jag en självbiografi. Jag får 691 000 träffar. Onekligen ett populärt ämne. Många debutanter börjar med att skriva självbiografisk – berättelser som baserar sig på händelser i ens liv.

Du skriver om dig själv

Det är ofta starka berättelser som baserar sig på en eller flera händelser i författarens liv. Många gånger är berättelserna skrivna av överlevare. Ett vanligt tema är den egna missbruksproblematiken eller att ha vuxit upp med försupna föräldrar. En och annan solskenshistoria dyker upp.

Klart är att dagens läsare är fascinerade av starka livsöden och biografier om kända personer. Folk gillar de som kämpar! Dessutom verkar förlagen vara på hugget, eftersom intresset är så stort bland läsarna.

Vad än bakgrunden må vara så är de självbiografiska texterna intressanta i mångas ögon, vilket har lett till ett enormt utbud på bokmarknaden.

Olika definitioner
Det är rätt så rörigt när det gäller gränsdragningen mellan de olika formerna – om det nu finns någon gräns alls. Men beroende var man söker information om böcker där författaren skrivit om sig själv. Uppslagsverken och litteraturvetarna skriver en sak, medan förlagen, försäljarna och kursarrangörerna en annan.

Innan jag gör ett försök att bringa klarhet i vad som är definitionen av en självbiografi, så vill jag ställa några frågor till dig som är i färd eller tänker skriva en bok om dig själv.

Innan du börjar skriva, var självkritisk.

Frågor att besvara

  1. Vem är du, beskriv dig själv i korta ordalag?
  2. Vad vill du uppnå med att skriva en bok om dig själv?
  3. Varför ska du skriva om ditt liv? Vad ska det leda till?
  4. Har du innan du påbörjat skrivandet kontaktat något förlag och pitchat bokens innehåll?
  5. Om ja, har förlaget uppmuntrat dig att skriva självbiografin?
  6. Skulle din livsberättelse bli bättre, fylligare om du väntar några år?
  7. Har du tidigare försökt skriva en fiktiv roman i något annat ämne?
  8. Om ja – blev den romanen antagen eller refuserad?

Varför ska just DU skriva en självbiografi?  Vet du Varför du ska skriva, så vet du snart VAD du ska skriva.

Missbruk, självbiografi, Kent Lundholm
Missbruksproblematik och övergrepp i skilda slag, är vanliga teman i dagens självbiografier. Det är lätt att få en etikett.

Varför frågar jag?
Frågorna jag ställt hoppas jag sätter igång en tankeprocess hos dig. Inte minst om det skulle vara så att förlaget hetsar dig till skriva boken om dig själv.

Om du är en ung författare, så kan det vara på sin plats att noga överväga hur mycket du ska berätta? Att blotta sin sårbarhet är modigt och storsint – och vid vissa tillfällen farligt. Somliga läsare, för att inte tala om massmedia, kan göra en helt annan vinkling av din story, än vad du haft för avsikt under förarbetet och skrivandet.

Mer att fundera över

  1. Vilka är förpliktelser har vi som författare mot våra medmänniskor, våra föräldrar, syskon och vänner när vi ger ut böcker om våra liv?
  2. Har vi i konstens namn, rätt att skriva vad som helst utan att ta hänsyn till andra
  3. Finns där då en gräns för vad man får, kan och vill berätta?

Frågorna är bra att åtminstone ha funderat över ett par varv.

Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att dra in nära och kära i sin berättelse.

Den människor du passerar när du springer uppför karriärstrappan,
kommer du att möta på nedvägen!

okänd


Kapitel 6

Självbiografi och memoarer

Det är graden av fiktiva inslag som är avgörande. Men ibland slås självbiografier samman med memoarer (exv. på de digitala bokhandlarna), på en del ställen kallas de för Sanna historier. Om ni söker på de olika begreppen, formerna, så kommer ni att se att samma bok på ett ställe benämnas för självbiografi och på ett annat för memoarer.

Självbiografi

I en självbiografi skildrar författaren sitt eget liv och sin utveckling. Självbiografin skiljer sig från memoarer genom sin högre grad av fiktion. Självbiografin är med andra ord mer litterärt utformad. Det blir tydligare om man skriver: En självbiografisk roman.

Räknas som självbiografi

Det innebär att du skriver om ditt liv, om händelser som påverkat dig, med hjälp av romanens fiktiva möjligheter. Det är en knepig balansgång att beskriva sitt liv på ett trovärdigt sätt, samtidigt som du använder dig av fiktiva inslag.

I slutänden handlar det om det om konsten att övertyga.

I slutänden handlar det om hur ärligt du vill skildra ditt liv och vilka syften du har med skrivandet om ditt liv. Kom ihåg att du som författare måste stå för det du skrivit. Det är ditt liv som ska berättas. Du måste ställa dig frågan: Hur fiktiv ska min berättelse vara?

Du skriver trots allt om dig själv. Om det fiktiva tar över allt förmycket, så kanske du helt och hållet skriva en fiktiv roman – byggd på verkliga händelser.

Begreppen självbiografi och memoarer kan, beroende var man läser, definitionsmässigt verka förvirrande lika. I mina ögon är självbiografin ledigare i sin form än memoaren.

Memoarer

Räknas som memoarer

Memoarer anses ha ett större anspråk på korrekthet. Historiskt viktiga personers memoarer får ofta relativt stort genomslag i historieskrivningen.

Om du beskriver ditt liv som det är/varit i detalj, eller så nära sanningen du kan komma, som du minns det, rent av kan bevisa det, då är det dina memoarer du ska skriver.

I dina memoarer redogör du ”som det förhöll sig” med de händelser du valt att redogöra för, under hela eller enbart vissa delar av ett liv. Författaren redogör för sitt liv.

Du skriver helt enkelt vad du minns.

Å andra sidan, är det inte det man i stora stycken även sysselsätter sig med när man skriver en självbiografi?

Biografi

Biografi som sålde bra

Byggt på fakta om en människas liv. Man skriver det som hänt. En biografi är en redogörelse, beskrivning av en annan persons liv. Biografin är också en av de allra äldsta formerna av litteratur. Den kan objektivt skildra en människas liv, ofta från A till Ö, i kronologisk ordning från vaggan till graven – utan att författare gör några egna tolkningar.

På många sätt var det lättare för hundra år sedan att skriva en biografi om en kunglig person, en känd vetenskapsman eftersom det då ofta fanns gott om sparade brev, och dagböcker. Nu har vi det mesta sparade på hårddiskar eller i våra mobiler.

Exempel på biografier

”Jag är Zlatan” från 2011, som skrev av författaren David Lagercrantz.

Förlaget ville ha en ”riktig” författare, ingen sportjournalist och valet av Lagercrantz bidrog till en oväntad vinkling och ett spännande möte mellan honom och Zlatan. Det var människan Zlatan som skulle komma fram, inte fotbollsspelaren. Författaren måste onekligen behärska konsten att få fram den riktiga människan i berättelsen. För att biografin skulle bli av var det en förutsättning att de två klickade. Det gjorde de. Den som ger sig på att skriva en biografi, måste själv ta ett steg tillbaka och låta huvudpersonen komma fram.

”Karl XII:s levnad”, av Frans G. Bengtsson, utgiven 1935-36 .

Före och efter självbiografin


Författarskapet innebär att man har kontakter med massmedia, på gott och ont. Ett reportage före publiceringen kan vara guld värt för att skapa intresse för din kommande bok.

Sedan kommer en evig väntan på recensionen, något som innebär en nervös väntan. Förr så höll redaktionerna stenhårt på det recension datum som förlaget bestämt. Nu kan den dyka upp efter en vecka eller ett halvår. En bra recension kan innebära fler reportage och de redaktioner som inte köpte din första pictcha, kan nu vara intresserade av porträttera dig.

Sårbara människor är intressanta
På boksläppet i Lycksele kom det 150 personer, på Väven i Umeå över 200. Fem stora reportage före publiceringen, lika många efter recensionerna. Fina recensioner, den viktigaste, Bibliotekstjänst som gav boken fem stjärnor av fem möjliga, vilket innebar att många bibliotek runt om i landet beställde boken. En dålig BTJ-recension kan innebära fem sålda exemplar, en bra ett par hundra böcker. Men jag mådde pyton. Hade svårt att ta till mig berömmet. Jag var ju van att roa min publik med min skrönor och kåserande.

Ärligheten blev dyrköpt
Min bok handlade om psykisk ohälsa. Jag stod på ett gungfly av fördomar och förutfattade meningar. Det är lätt att man får en etikett, att man blir en arketyp som man får svårt att göra sig fri från. Från att ha varit Kent de driftige, blev jag Kent den sjuke.

Tänk er för innan ni gör er sårbara
Med detta vill jag ha sagt att ni kan få en livslång stämpel som blir svår att bli fri från. Samtidigt finns inom mig en tillfredställelse över att åtminstone försökte skaffa mig kännedomen om mitt öde. Mina kunskaper i ämnet psykisk ohälsa ledde till att än idag hör många av sig till mig för att be om råd och hjälp.

På sikt hjälpte inte att ”Spring Kent, spring!” fick bra recensioner. Jo, inledningsvis höll sig olyckskorparna borta på grund av allt positivt som skrevs. Men bok faller snabbt i glömska. En självbiografi har kort livslängd, medan författaren kan få brottas med ryktesspridning och fördomar in till sin död.

 Recensionerna var strålande

Kent Lundholm, Spring  Kent, spring! Självbiografier
En bok som utnyttjades av
de som var fördomsfulla.

”Spring Kent, spring! är en välskriven och oavbrutet spännande självbiografisk roman om ett liv som hade kunnat bli annorlunda om någon hade sett och förstått att psykisk sjukdom och missbruk ofta hänger ihop.”
Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent

”Språket är detaljerat, vackert och väl avvägt. […] Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet. 5 poäng av 5 möjliga”. / Katharina Jacobsson BTJ

”Spring Kent, spring! är Kent Lundholms femte bok. Den klibbar sig fast, tränger in under huden och drabbar med full kraft.”
Yvonne Rittvall, Folkbladet

”Jag tror och hoppas att romanen blir en succé i norra Sverige, vore kul om den blev det även längre söderut .”
/Tomas Polvall VK


Kapitel 7

Risker med tillbakablickandet

Bäckmyran, byn som inte fanns. Här föddes Kent Lundholm.

.Ju oftare du blickar tillbaka på ditt liv, desto fler minnesbilder dyker upp.
Men lita inte på dina minnen.

Torgny Lindgren sa i en intervju, att tillbakablickandet kan vara förenat med livsfara. Jag visste att han skulle svara så, efter att ha läst hans novellsamlingen ”Legender” (1986). Där finns en underbar novell om en fotbollsspelare, en stolt libero med högburet huvud, som aldrig någonsin i livet spelat bollen bakåt till målvakten. Men en match, när motståndarlagets mest fruktade anfallare kom rusande, svek självtilliten honom. Övergiven av sig själv slog han i feghet en riktigt usel bakåtpassning. Bollen rullade knappt. Anfallaren kunde med lätthet slå bollen i mål. För detta högförräderi dömde stadens domare liberon till stegel och hjul, och fick armar och ben krossade.

Så allvarligt såg Torgny Lindgren faran med tillbakablickandet. Vill ni lära er att skriva noveller så läs hans novellsamlingar ”Legender” och ”Merabs skönhet.”

Våra bedrägliga minnen

Varje gång vi plockar upp ett minne och återberättar det, så förändras det minnet en aning. Vi fyller i luckorna utifrån vår kunskap och våra förväntningar av hur händelsen borde ha varit. Vi lägger till, drar ifrån. Med tiden förvandlas det ursprungliga minnet till ett nytt (ofta osant) minne. Vi lånar för oss viktiga minnen och gör dem till våra egna, när det i själva verket är farfars, som älskade att berätta om händelsen som handlade om dig i tidig barndom. Du har kanske hört någon annan berätta om händelser du glömt, finns en risk att du börjar betrakta händelsen som självupplevd. Riktiga, självupplevda minnen brukar innehålla mer detaljer och tydliga sinnesintryck, till skillnad mot de som planterats i din minnesbank. Vi kan lätt blanda ihop ett minne med ett annat minne.

Somliga minnen är falska

Hjärnan lurar oss
Det kan vara av vikt att känna till hur minnet fungerar, lagom ytligt i varje fall, för att undvika de värsta fallgroparna. Det gäller inte enbart er som skriver självbiografiskt, för denna kännedom hade jag stor nytta när jag skrev min senaste roman, som var historiskt med dokumentära inslag och en huvudkaraktär som verkligen funnits.

Det tycks vara så, att när hjärnan jobbar med att koda våra minnena och lägga dem i rätt ”rum”, så påverkas den av våra tidigare upplevelser. Hjärnas arbete med minnet styrs av VEM vi är och våra förkunskaper och förväntningar. Detta är denna process som gör att människor kan tolka och minnas samma händelse på helt olika sätt. Polis och åklagare upplever detta nästan dagligen när de förhör vittnen till en trafikolycka eller ett bankrån. Är det tio vittnen, så får man tio olika versioner av händelsen.

Hos de med ADHD är arbetsminnet ofta uselt

65 000 tankar
Om vi upplevt något riktigt hemskt och sedan aktivt kämpar för att glömma eländet, kan vi få det minnet att blekna och försvinna. Vi kan alltså skapa glömska för att slippa hemska och oönskade minnen. Eftersom vi i genomsnitt tänker 65 000 tankar per dag, är det Herrans under att vi kan glömma; att vi har en funktion i hjärnan som sållar bort allt oväsentligt.

Förnedring fastnar
Starka upplevelser som är sammankopplade en särskild känsla, fastnar lättare i hjärnan minnesbibliotek. Stunder av glädje och svår sorg stannar länge, men den känsla som stannar längst i minnet är förnedringen. En känsla som ofta skapar bitterhet – en oförrätt som är svår, omöjlig att förlåta. Bittra människor, som mal och mal denna orättvisa, blir fort rynkiga och gråhåriga. De dör hellre än att förlåta och gå vidare i livet. Det hjälper inte att förklara att det förgångna, det som redan skett, kan vi aldrig påverka och ändra på.

Vi måste glömma för att kunna minnas.

Slas

Kapitel 8

Förarbetet – om att göra sin research

Vad än du skriva, måste du göra din research! Det är den del av skrivarprocessen som jag tycker är allra roligast. Då får man leka detektiv – och lära sig något nytt. När jag skrev min senaste roman, så var tidsspannet nästan hundra år, från Esters födelse 1896 i väglöst land i Lycksele socken och fram till hennes död 1985.

Det blev ett omfattande arbete som jag före och delvis under skrivandet tog mig ett år att genomföra. Jag läste ett tjugotal böcker, mängder med gulnade, gamla dokument, letade på nätet, intervjuade ett tiotal gamlingar. Även inför skrivandet av självbiografin lade jag ner en hel del arbete och var noga med årtalen och andra fakta som rörde mitt liv; allt för att komma sanningen så nära som möjligt.

Faktalitteratur, Älskade Ester
Några av de böcker jag läste innan starten med ”Älskade Ester”

Grävandet lönar sig

När jag skrev berättelsen om mig själv, Spring Kent, spring! så började jag med tidslinjen. (Om hur man arbetar med tiden beskriver jag längre ner i texten.) Betydelsefulla var mina och pappas gamla fotoalbum. En bild har mycket att berätta. Dels vilket år det är, vilka kläder jag bar på sjuttiotalet, vilket väder det var sommaren 1980, vilken bil jag körde 1985.

En bild skapar mängder med minnen och känslor. De kan till och med locka fram dofter och hur snön föll under midsommarafton i slutet på 70-talet.

Jag var dessutom så lyckligt lottad att jag dessutom hade ett trettiotal dagböcker, som jag skrivit mellan 1976 och 2012. Det var genom läsningen av dagböckerna jag fick bekräftat att minnet kan man inte alla gånger lita på. Minnet satte krokben för flera av de händelser jag skulle beskriva närmare. Jag i mitt synopsis skrivit att en av händelserna utspelade sig sommartid 1988, men i dagboken var berättelsen nedskriven två år senare – om hösten. Gamla brev är också bra att finna.

Älskade Ester, fakta, Kent Lundholm
Några av pärmarna som rymmer all slags fakta.

Dagboksroman
Apropå dagböcker, så finns det en berättarform som kallas för Dagboksroman; en fiktiv roman som skrivs i Jag-form och härmar dagboksformen. Dagboksromanen är en undergenre av romanen som utvecklades under 1700-talet med dagboken som form. Daniel Defoe var bland de första som använde sig av ett dagboksavsnitt i sin berömda roman Robinson Crusoe (1719). Doktor Glas (1905) av Hjalmar Söderberg, Kallocain (1940) av Karin Boye är två svenska författar som använde sig av dagboksformen. I modern tid är Ett öga rött (2003) av Jonas Hassen Khemiri ett exempel på dagboksroman.

Kapitel 9

Tidslinjen och post-it-lapparna


Intrigen och berättelsens tid hänger ihop. Beskriver texten en händelse som varar en timme eller tre månader? Är tiden kronologisk, rör du dig på olika tidsplan? I vilket fall som helst så måste du ha koll på tiden. Jag använder mig inledningsvis av ett A3-ark, ibland tejpar jag samman två, sedan drar jag en tjock röd linje från kort sida till kortsida, start och slut. Sedan köper jag in några rejäla buntar med post-it-lappar, gärna i olika färger.

Författande, tidslinje, Kent Lundholm
Tidslinje i version 5-6

OBS! Nu är det inte meningen att du slaviskt följa tidslinjen, då blir det ju ett referat om vad som händer varje timme eller dag. Tidslinjen hjälper dig att hålla koll på viktiga enstaka händelser. Tidslinjen hjälper dig att förkorta skeendet, att hoppa framåt och bakåt, utan att gå vilse.

Älskade Ester, Kent Lundholm
Tidig tidslinje med dramaturgiska markeringar

Händelser och fakta
Plocka fram och skriv ner de händelser som varit livsavgörande. Om du har skrivit upp tio, så är det med all säkerhet fem för många.

Nyttig fakta kan vara bra ha. Inte minst för att hålla ordning på tidslinjen. Låt säga att du till slut valt ut att koncentrera dig på tre livsavgörande händelser. Jag brukar ha mängder med fakta – onödigt vetande. Allt från fotbollsresultat, väder, politiska händelser i Sverige och ute i världen, till vilken bil jag körde vid olika tidpunkter. Kanske kan du bara använda några få procent av dina fakta, men du har fått bättre koll på tiden.

Mina älskade Post-it-lappar

Kapitel 10

Berättelsens början

Du har väl skrivit ett synopsis och varit noga i ditt förarbete?
Då har du förmodligen börjat leta efter berättarrösten; den som blir historiens öga, blicken som uppfattar det som sker. När det gäller berättarrösten så avgör den tonfallet (arg, sorgsen, avskalat kall).

Skriver du från A till Ö (barndom till nuet), eller börjar handlingen mitt berättelsen, eller rent av med slutet? Prova dig fram.

Pröva detta: Dyk ner i någon av de centrala händelser som ska vara med i berättelsen och prova att skriva en sida med olika perspektiv, berättarröst, tempus. Läs högt (kanske för någon god vän).

I en självbiografi med starka, svåra händelser är det effektfullt att låta berättarrösten komma så nära som möjligt. Men inte alltid. Ibland kan det bli stark med en avskalad, distanserad berättare. Det brukar kännas i magen om det funkar eller inte.

SHOW – DONT TELL!

Skala av, skala av texten, ungefär som du skalar en lök. Ett vanligt nybörjarfel är att man vill förklara allt så tydligt som möjligt. Fastna inte i detaljer, skriv inte folk på näsan. Kom ihåg det finns ett rum mellan raderna.

Val av berättarperspektiv

Bestäm vilket berättarperspektiv som fungerar bäst. Här gäller det att du hittar den berättarröst som passar bäst och som du känner dig bekväm med. Utan några vetenskapliga belägg så gissar jag att merparten av självbiografierna skrivs i Jag-form. Jag grundar det på det faktum att man skriver om sig själv, att Jaget är huvudperson i berättelsen.

Jag-form (förstaperson)

Då väljer du att bli kvar i en och samma persons huvud under hela berättelsen. Då kan du inte hoppa in i någon annans tankar, utan upplevelsen utgår i från dig själv. Fördelen är att läsaren kommer berättaren under skinnet. Närvarofaktorn blir hög. Svagheten är att det blir knepigt att bygga en intrig, då läsaren enbart kan se berättaren.

Tredje person, han/hon

Då ges du möjlighet att beskriva flera personers tankar och idéer. Då kan du beskriva en händelse från olika synvinklar. Är perspektivet inifrån, så kan läsaren komma karaktären in på livet. Om du väljer att distansera dig från huvudkaraktären, så kan du med lite finlir skapa mystik och spänning.

Den allsmäktige berättarens perspektiv

Berättaren som ser, hör och vet allt. Den allsmäktige berättaren har tillgång till karaktärernas tankar. Om du hittar den rätta berättarrösten så kan denne bli ”Den gode historieberättaren” – men gränsen är hårfin. Berättaren kan lätt bli en irriterande Besserwisser.

Så gjorde jag

I min självbiografi ”Spring Kent, spring” valde jag att inleda första sidan i tredje-person, nutid. Läsaren får möta en kortväxt pojke som springer genom världen, som om han är jagad av hin håle själv. Nästa sida glider jag över i Jag-form, nutid. Jaget (Kent) berättar i nutid resten av de 326 sidorna. Det är fullt möjligt att blanda formerna.

Övning:

(Tempus, berättarperspektiv. Max tre sidor)

1. Jag vaknade en morgon och var död.
2. När jag vänder mig om, står där en man med en kniv i handen.
3. Han/hon var en trist figur.
4. De träffades strax innan vulkanutbrottet.

Mellansnack

Berättarna i Baklandet
Min far och hans farbror Henry var två fantastiska berättare. Flera av deras skrönor hamnade i mina romaner.

Jag var femton år när jag önskade mig en skrivmaskin i födelsedagspresent. Vad ska du med en sådan till, undrade min far. Jag berättade att jag tänkte skriva ner det jag hört berättas om Konungarnas konung och Ester Duva.

Det året fick jag en blå, liten skrivmaskin. Jag skrev ner de muntliga berättelser som jag hört berättas kring köksbordet, eller som på bilden: Ute på farstubron i Bäckmyran. Däremot avslöjade inte mina läs- och skrivsvårigheter som förföljt mig fram till årskurs sju, då jag fick hjälp.

Valfrid Johansson, även Konungarnas konung

Jag räddades från en värld med flygande, flaxande ord. Jag skrev om folket i trakten, om Valfrid Johansson som inbillade sig att han var den nye Kristus.

Jag skrev om Ester Duva, den långsamma tanten i Lycksele. Det jag skrev de åren kom att bli till två levnadsberättelser: ”Konungarnas konung från Baklandet” och ”Älskade Ester”.

Kapitel 11

Gräv där du står

Skriv om det du kan och känner till. Visst ska man kunna skriva om vad tusan som helst, men jag tror man som nybörjare ska tjänar tid på att skriva om något ämne som du känner dig trygg med och redan har kunskaper om. Ofta bär du det inom dig. Sök efter de berättelser som är bra och som passar ihop med din personlighet och dina erfarenheter. Vad brinner du för? Studera dina favoritförfattare (utan att härma dem). Det krävs träning innan man skriver en roman. Om du ska springa ett maratonlopp, så nog ser du till att träna innan. Detsamma gäller skrivandet. Även talanger förblir talanger utan träning.

Mina egna erfarenheter
Jag ansåg mig var en författare redan i tjugoårs åldern. Hybris eller bara naiv? Så här i efterhand inser jag att inledningsvis skrev om ämnen jag inte förstod mig på. Det jag skrev var inte trovärdigt och detta på grund av att jag aldrig fann min berättarröst. Det ledde till tre refuserade romaner.

Mina tre första romaner, som blev gruvligt refuserade, ligger i en svart låda högst upp i bokhyllan. Istället för att ge mig i kast med någon av skrönorna jag hört berättas hemma i köket, gav mig ut på okända marker. Vad hade jag att göra i storstaden att göra? 250 sidor pladder om sådant jag inte kände till. Jag trampade jag vatten i okunskapens sjö.

Deckarträsket?

Ett vinnande koncept är att skriva deckare och olika former av kriminalromaner.

Jag störs av ”mallarnas” förutsägbarhet och det märks att författarens ”fångenskap” ofta leder till ett stereotypt, trist språk.

I de få bokhandlarna som finns kvar, består utbudet av 75 procent att utbudet består ju av kriminalromaner, pusseldeckare, thrillers- och skräckromaner och resten är fantasy och självbiografierna.

Det ser dystert ut för den skönlitterära romanen. Det märker vi som skriver sådana böcker – och det gör även förlagen.

Kapitel 12

Utveckla din kreativitet

Kreativitet är förmågan att skapa något helt nytt. Kreativitet kan vara att kombinera sina erfarenheter till en ny idé, att hitta en oväntad lösning på ett problem eller att se något ur en annorlunda vinkel och kunna bra texter. Neuroforskare brukar tala om konstruktiv inre reflektion.

Det är ett fenomen som uppstår när vi får vara ifred. När omvärlden stängs ute får hjärnan lättare att göra kopplingar och hantera minnen och information. Så tillåt dig att vara ensam – att ge sig av på en ensam promenad möjliggör att du kan ”skriva inne i skallen”. Tänk på tvären, tänk i nya banor – då ger belöningssystemet dig en dopamindusch. Då upplever du lycka och detta sätter fart på din kreativitet. Kreativa människor, dit många av författarna hör, väver in historier i allt de gör.

Att var kreativ är att vara nyfiken, att våga ställa frågor, och söka lösningar och svar. Det handlar om att experimentera med tankar och vara öppen för nya synsätt och annorlunda vinklar.

En kreativ människa möter problem och konflikter med nyfikenhet: Varför får jag inget grepp om huvudkaraktären, vilken berättarröst ska jag använda, hur skriver jag anslaget?

Låt hjärnan leka fritt. Öppna dina sinnen, bli kreativ

Öppna dina sinnen, våga vara sårbar. Lär dig att känna igen de tankar som blockerar dina idéer och positiva tankar; att bryta blockerande tankemönster är viktigt för att kreativiteten ska kunna utvecklas.

Om du lär dig att koppla samma dina kreativa tankar med logiskt och kritiskt tänkande, så kommer kunna tjäna mycket tid om du kört fast i skrivandet.

Låt hjärnan leka fritt medan du är ute på din långpromenad eller kurar i soffhörnet. Det krävs träning för att utveckla sitt kreativa tänkande

Rädslan skapar tvivel

Rädsla och tvivel dödar kreativiteten. Skulle du drabbas av skrivkramp, handlar det om att du blivit rädd för något, förmodligen för att misslyckas. Jag lovar, det händer de allra flesta författare att man periodvis tvivlar på sin berättelse.

”Vem tusan vill läsa detta trams!” Tanken kan komma som en blixt, mitt i en mening. Jag brukar ta en längre paus, göra något annat, ta en promenad och spela hög musik rakt igenom skallen, bläddra i mina favoritromaner, lite på må få, och läsa några rader här och där. Hur har storfräsarna löst övergången mellan tempusformerna, vilket anslaget i boken, hur slutar den?

Skrivkramp kan verkligen göra ont. Man har skrivit tvåtredjedelar klart och plötslig hr ens text förvandlats till en oläsbar smörja. Obegripligt! Nyss flöt allt fram, som vattnet i en flod, tio sidor de senaste dagarna. Nu får man inte fram ett enda ord.

Känn efter. Bultar hjärtat för snabbt, rinner svetten ner i pannan? Rädslan! Vad är du rädd för? Det gick ju så bra. Fem sidor per dag i ett par veckors tid. Sen tvärnit! Kom ihåg: Rädsla är bara en känsla. Den känslan har ärvt från förfäderna som levde på savannen för att genom rädslan tvingas välja: Stanna och slåss eller spring för livet.

Kapitel 13

Författare är samlare

Mina svarta samlarböcker

Vi författare är samlare. Med tiden kommer du att bli alltmer uppmärksam på omvärlden och människorna i din omgivning. Du studerar himlen vid olika väderlekar, molnens utseenden. Du spanar efter detaljer. Du omvandlar det du ser till liknelser och metaforer. Men lita inte på minnet! Det du samlar på måste du skriva ner, genast, innan glömskan slukar ditt livs bästa metafor.

Jag har under årens lopp har jag köpt små, svarta böcker, sådan som ryms i bakfickan på jeansen eller i innerfickan på kavajen. där jag samlar metaforer, liknelser, bilder, träd under olika tider på året, hur människor rör sig, klär sig. Jag skriver ner allt. Även det folk säger.

Det tycks finnas människor som är satta till jorden för att förse oss författare med roliga, märkliga, dumma eller visa meningar och resonemang. Även sådant hamnar i mina små, svarta böcker.

När jag läser en bra bok, samlar på kloka citat, eller kortfattat hur författaren löst ett grammatiskt problem. Jag har många beskrivningar av ansikten och alla olika tics som somliga har (både motoriska och muntliga).

Jag har beskrivit konstiga skratt, märkliga röster, samlat på dialektala ord och meningar. Under årens lopp, från 1980-talet fram till dags dato. Jag har ett tjugotal små svarta anteckningsböcker och ett tiotal stora block, som jag brukar bläddra i, före och under skrivandet för att inspireras och emellanåt lyfta in i mina texter.

Berättelsen är viktigare än författaren.

Kapitel 14

Dator eller penna


Skriva – men med vad?
Den eviga frågan bland oss författare. Skriva på dator, för hand eller både och. Det avgör du själv! Personligen har jag inte tålamod att sitta med en penna och skriva vackert. Jag är en sådan som skriver om och skriver om, och vissa passager (som inledningen) kan jag skriva om 20–30 gånger för att hitta det perfekta anslaget som leder läsaren och mig vidare in i texten. Det är en mycket tidsödande process, men har blivit mitt sätt att få ordning på mina spretiga och impulsiva tankar.

Jag har vid tre tillfällen intervjuat den nu avlidne författaren Torgny Lindgren. Torgny Lindgren skrev med penna och papper. Sedan lämnade han in det handskrivna manuset till förlaget där någon digitaliserade texten. Jag frågade om han såg bilder. ”Nej”, svarade han. ”För mig är det orden, språket som är det viktigaste. Genom ordet blir texten till.” Hur mycket skrev han på en dag, var nästa nyfikna fråga. ”Jag är en lycklig man om jag får ihop sex-sju rader på en dag”, svarade mannen som inte trodde att sanningen fanns.

Olika sätt att skriva på
Jan Guillou skriver sin böcker på en skrivmaskin

Enbart dator
Klas Östergren använder dator, tidigare en manuell skrivmaskin, och är en sådan skriver om och skriver om till dess språket och handlingen griper tag i varandra (ungefär samma metod som jag beskrivit mitt skrivande). I en tv-intervju berättade han att skrivit om första kapitlet minst femtio gånger. Sidan ett, anslaget, det dubbla.

Både ock
Sedan är det ju fullt möjligt att använda både penna och dator. Många skriver manuset för hand och sedan redigerar de texten i datorn. Det händer att jag tar fram skrivarpenna och ett stort block med vita, olinjerade ark och sätter mig soffhörnet. Då har jag ofta kört fast och behöver samla tankarna .Det brukar ofta bli en massa stödord, med pilar och streck mellan orden.

Det finns alltså inget som är bättre eller sämre. Gör precis hur du vill, bara det blir en roman i slutänden.

Kapitel 15

Karaktärerna

Huvudperson.  Vad han/hon gör och säger, tänker.
Bipersoner.
Antagonisten/bråkstaken/retstickan

Var noga: Bristande djup i personteckningen ger en ytlig psykologi.
Kom ihåg: Karaktärer måste utvecklas, precis som vi är i verkligheten.
Människor är mycket sällan statiska.
Antagonisten: Det kan förhöja dramatiken om man sätter in en karaktär som ”utmanar” huvudpersonen, som säger emot, som småjäklas.

Dyk ner i ditt undermedvetna, ”finns” personerna där: Någon du mött, någon vars karaktärsdrag du kan använda dig av?

  • Familjemedlem
  • Släkting du giller eller ogillar
  • Någon ur din barndom (beskyddare, mobbare)
  • En främling du stött på
  • Förlorad kärlek

Varför ska just den här karaktären vara med i berättelsen?

Jag brukar börja med att lära känna mina karaktärer. Jag skriver ner ALLT om dem, även om jag bara ska använda mig en bråkdel av informationen. Det spelar ingen roll om din karaktär är fiktiv – du måste lära känna huvudkaraktären, bipersonerna, antagonisten (den som ständigt retar upp huvudpersonen, men som på grund av antagonisten tvingas tänka till och rent av utvecklas).

Särskilt noga är med beskrivningen av min huvudpersonen. Han/hon måste ha ett djup och under handlingen måste det ske något som får huvudkaraktären att utvecklas. För att skapa djupet i karaktären, kan du förse honom med en hemlighet. Ett annat sätt att göra huvudpersonen dynamisk, är att förse denne med ”motsatser”, att han mot vissa är elak, renat av en mobbar, för att vara är en mysgubbe hemmavid och mot sina barn.

Kartläggning av en karaktär

  • Carl Axel, kallas retsamt för Bak Axel.
  • Födelseår
  • Föräldrar, uppväxt
  • Utseende
  • Yrke, civiltillstånd (Beskriv hustrun, barnen, nära vänner, arbetskamrater.
  • Inre oro, stress. Något som gnager inom honom.
  • Känslig mage eller konstant förstoppad.
  • Drömmar.
  • Och så vidare … Jag kan garantera att utan dessa nedtecknade karaktärsdrag, så är huvudpersonen 61 år i inledningen och i slutet, två veckor senare är personen 64 år, ögonfärgen har skiftat från blå till brun.

Vad driver huvudkaraktären?

Dennes mål? Redan i berättelsens början kan du plantera att huvudpersonens har en plan för att uppnå något viktigt. Glöm inte det du planterar i din text, längre fram måste du ge läsaren svaret på dem. Vad händer om du ställer dit någon figur som står i vägen, som hindrar huvudpersonen nå sitt mål. Konflikter driver handlingen framåt. Finns där något hot? De val som huvudpersonen gör leder till för ändring.

Kartlägg även miljön: Hur ser det ut där huvudpersonen bor. Trädgården är noga skött, men huvudpersonen är slarvigt klädd. Det står en björk på södersidan av huset som i sin tur är rött. Kalhyggen? En livligt trafikerad gata utanför huset.

Kom ihåg! Skilj på dig själv och din text.

Kapitel 16

Den viktiga inledningen

Anslag = Slå an en ton och plantera vad som ska/kan ske. Väck läsarens intresse så att hen fortsätter läsa. Förväntningar väcks, huvudkonflikt anas, framåtrörelsen inleds. Personligen lägger jag ner en hel del tid på anslaget. Gärna en mening som klistrar sig fast i läsarens huvud. Första sidan ska verkligen dra in läsaren i handlingen.

Exempel på några hyggliga anslag.

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen.”
(August Strindberg, Hemsöborna)

”Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte.”
Främlingen (1942) av Albert Camus

”Äntligen stod prästen i predikstolen.”
(Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga)

”Innan Hale hade varit tre timmar i Brighton förstod han att de tänkte mörda honom.”
(Graham Greene, Brighton Rock)

Berättarperspektivet

NÄR och VAR befinner vi oss, samt VEM följer vi på en viss plats i texten.

Tre saker som vi bör göra klart för att underlätta för läsaren är därför att författaren är tydlig med: Tid och tempus (NÄR), vilken plats scenen och karaktärernas befinner sig på (VAR) samt vilket perspektiv vi följer och vem som pratar (VEM).

Undertexten

”Less is more”. Det subtila, det som bara är en viskning i texten, kan skapa ledtrådar om karaktärerna, om vad som ska ske. Alternativet är ett babbel, ett överflöd av ord, rena rama överdrifter som gör karaktärerna förutsägbara där handlingen blir till ett skenande tåg.

Lär dig, träna på att fånga de viktigaste detaljerna och använd dig av anspelningar, fingervisningar om tt något ska ske, att katastrofen eller kärleken väntar runt hörnet. Men dessa antydningar bli kvar ”mellan raderna”, då kan det gå som för mig när en refuserad roman föll på min ”bulnande undertext”. Förlaget menade att det outtalade höll på att spränga texten.

Istället för att direkt låta ”skurken” visa sitt rätta Jag, kan du med börja med att droppa informationen om denne, genom att beskriva dennes underligheter. Skurken kanske lider av tvångshandlingar, ett starkt kontrollbehov eller pedant. Det är ju så i verkligheten också, att mycket i våra liv uppfattas i det undermedvetna, i det ordlösa. Det är ju också så att ofta säger vi inte direkt, rakt ut, vad vi egentligen menar. Däremot kan dina åsikter synas i ditt kroppsspråk: Du nickar jakande och låtsas hålla med, samtidigt som du står med korslagda armar över bröstet, ler stelt och flackar med blicken.

Du ska alltså skildra känslorna skildras i handlingen, genom gestaltning och i dialogen. Antyd detta i undertexten, mellan raderna och låt sedan egenheterna vittra sönder. Sedan blottlägger du ”skurken”, visar dennes rätta Jag.

Kapitel 17

Gestaltning

Gestaltning betyder att du gör texten levande, du ger karaktärerna kött och blod och du får det blåsa i trädkronorna och blomma i rabatterna. Show, don´t tell. Visa istället för lägga orden i mun på karaktärerna. Du ger även karaktärerna ett inre liv med känslor, tankar och idéer och du låter läsaren att på djupet få känna och förstå karaktärerna.

Försök att gestalta (kanske i kombination med en inre monolog) det mål och den inre drivkraft som huvudpersonen har. Vad driver huvudpersonen framåt? Droppa drivkrafterna, istället för att rapa upp allt på ett par sidor. Ibland kan man skapa mystik kring huvudpersonen genom att förse denne med hemligheter.


Gestaltning = Du ger läsaren bilder.

Om du lyckas gestalta en person inre föreställningar, det inre livet tillsammans på ett trovärdiga sätt och i samklang med inre monologer och dialoger, så har du förmodligen tillfredsställt läsaren så pass mycket att denne läser din bok från pärm till pärm.

Miljöbeskrivningar
Gestaltning gör även miljön mer levande. När du beskriver en miljö så använd alla dina sinnen: din syn, lukt och hörsel när du beskriver den. Men det är inte meningen att du i detalj beskriver miljön, du ska ge anvisningar. (Kanske har du någon bra miljöbeskrivning i någon av dina små svarta böcker, som du skrev ner för tre år sedan då du var ute på långpromenad?)

Exempel på gestaltning:

A. Gubben blir ledsen när får höra nyheten.

B. ”Vad är det du säger”, säger han med grötig röst. Det rycker i ena mungipan, struphuvudet guppar upp och ner under tunn hud. Ögonen blir vattniga, samtidigt som axlarna sjunker ner. En kort snörvling inne den stora näsan. Blicken sjunker mot golvet, medan vänstra foten ritar osynliga cirklar på golvet.”

Du ser skillnaden? A är ett trist konstaterande, medan den gestaltande texten av gubbens sorg skapar närvaro och skapar bilder. Sedan gäller det ju att skapa variationer i ditt gestaltande, så att alla karaktärer får ryckningar i ena mungipan när de blir ledsna.

Klichéer (Se upp!)
Suckar tungt.
Kalla kårar.
 Tappar andan.
Frysa till is.
Hennes djupa, blå ögon.

Två klassiska gestaltningar:

”En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong. De gröna öronlapparna svämmade över av stora öron, oklippt hår och de tunna borst som växte inne i själva öronen och stack ut på båda sidorna likt körriktningsvisare som pekade åt två håll samtidigt. Tjocka, putande läppar framträdde under den svarta buskiga svarta mustaschen och övergick i små veck i mungiporna, fulla av ogillande och smulor av potatischips.”

Gestaltning av antihjälten Ignatius Reilly i ”Dumskallarnas sammansvärjning” av John Kennedy Tool. (1980)

”Landskapet blev torrare och kargare, och bakom dem låg träsklanden höljda i dunst och dimma. Enstaka fåglar lät höra sina melankoliska, klagande läten, tills det röda solklotet långsamt sjönk bland västerns skuggor.  Så följde en underlig,  ihålig tystnad.”

Miljöbeskrivning av J.R.R Tolkien ”Sagan om ringen”

Övning

Beskriv en äldre person som betytt mycket för dig.
Utseende: ansikte, ögon, händer, kropp.
Kläderna.
Sättet röra sig på.
Dofter
Röst, sätet att prata på.
Beskriv miljön där denna person bor.

Övning

1. Miljöbeskrivning. Pröva att beskriva en plats du verkligen känner till. Beskriv miljön med alla dina sinnen: Vad du kan se, höra, lukta, känna.

2. Gör på samma plats där du aldrig någonsin varit. Du måste med andra ord använda din fantasi beskriva platsen. Förslag: En påhittad bakgatan i någonstans i Kina, en nedlagd järnvägsstationen någonstans i Sverige, en skogsdunge där du tältar i närheten av en surströmmingsfabrik.

Kapitel 18

Inre monolog

Du skriver helt enkelt inifrån någons huvud. Förutsatt du inte valt Jag-formen. Då kan du omöjligt tränga in i andra – om nu inte folk i din bok går omkring med pratbubblor ovanför skallen, som i Kalle Anka. Genom inre monologer så får vi veta vad en person tänker och känner. I och med att den inre monologen pågår i personens tankar, så kan du gestalta karaktär. Beskriv persontypen. Känslor, minnen och tankar som växer fram formar blir ett personporträtt.

Jag brukar spränga in den inre monologen i texten. Jag har också fått lära mig att den inre monologen inte ska förses med några citattecken när personen tänker och man ska undvika att bli för övertydlig.

 Den inre monolog kan vara antingen:
Direkt: Karaktärens inre ges direkt. I tankeströmmen flödar känslan genom karaktärens sinne.
Indirekt: Författaren är en presentatör och kommentator.

Dialog

Inget är mer onaturligt än en onaturlig replik. (Han gick med lien över åkern. Han stannade och tittade upp mot himlen. ”Jo, nog är det så att universum kröker sig!”) Se även upp för att skriva menlösa, stela och förutsägbara dialoger.

Varje karaktär har sitt eget sätta att tänka och prata på. Ge kännetecken på de olika karaktärernas sätt att prata, som du på något sätt bör presenterar i texten.

Dialogen skapar liv i berättelsen. Reaktioner skapas, relationer uppstår eller upphör. Karaktärerna pratar vilket gör texten mera levande. Realism skapas genom talspråk. Du behöver inte vara språkligt korrekt. Folk kan dessutom ha en dialekt. Det ska höras vem som talar. Inte bara tomprat. Dialogen ska ju likna ett verkligt samtal.

  • Se till att dialogen har/får ett syfte.
  • Den ska väcka intresse och vara trovärdig.
  • Dialogen måste pass passa ihop med karaktären.

Dialogen för handlingen framåt och gestalta karaktärerna. Lämna så mycket som möjligt till läsaren (i undertexten).

Kapitel 19

Berättelsens dramaturgi

Dramaturgi handlar om olika sätt att nå fram till läsarna. Författaren ritar en karta som läsaren kan följa. Dramaturgin ska ni inte fnysa åt, utan är det beskriver hur en berättelse är uppbyggd. Dramaturgin ger din berättelse toppar och dalar.

Klargör för dig själv vad du vill ha sagt med din berättelse. Vilka mål har dina karaktärer? Vad/vem kan hindra dem? Pröva att i fas 1 att presentera huvudpersonen, dennes mål och vad som driver honom. Vilka spår finns, vad kan du plantera redan i inledningsvis. Fas 2. Nu skapar du en osäkerhet, lägger ut villospår för att dupera läsaren (och huvudpersonen). I fas 3 så kommer upplösningen och slutet.

Dramaturgi är verktyget som för berättelsen framåt och förmedlar det du vill berätta. Det finns ett flertal sätt dramatisera din berättelse: Hjältens resa, 7-punktsmodellen. Treaktaren är väl den som jag tycker är mest begriplig.

AKT 1

Anslaget.
Presentation av situationen
Vi lär känna huvudpersonen
Får ta del av hans/hennes mål, vad de vill uppnå
Vi får veta vad som hindrar dem

AKT 2

Konflikten fördjupas
Trycket ökar
Det sker flera vändningar i berättelsen
Karaktärerna slits mellan hopp och förtvivlan

AKT 3

Konflikten trappas upp och får sin avslutning

Utgångspunkten är att varje berättelse har en början, en mitt och ett slut. Början och slutet är avgörande hur läsvärd romanen blir. Höjdpunkter när huvudpersonen möter motstånd och genom dessa växer som person är ett bra tips.

Vändpunkter
Ett bra dramaturgiskt grepp som jag köper. Det viktigaste när man bygger berättelsen är att ha som mål att läsaren hela tiden ska känna ”hur ska det gå?!”

För att berättelsen ska bli spännande att följa bör huvudpersonens förutsättningar hela tiden förändras lite på vägen mot slutmålet. Vid vändpunkten bör huvudpersonen göra ett val och välja en (ny) väg mot sitt slutmål. 

Skriva i scener


Personligen skriver jag ofta i scener, något jag märkte på den tiden jag skrev filmmanus. Jag ser bilder som jag beskriver. Tänk på att scener ska skapa dramatik vilket innebär att de händelser du återger ska vara dramatiskt framställda. Var noga med att scenen innehåller något som är nödvändigt för historiens utveckling: information, avslöjande, upptäckt, insikt eller förändring

Scener kan var avbildande, då berättaren är ”kameran” som är på plats. Filmen kan läsaren se. Berättaren kan i ett tillbakablickande återberätta vad som skett.

Du kan även bygga upp dina scener som på film. Du börjar med en bild, sedan närmar du dig personen/personerna och dialogen börjar. Någon talar. Vi vet inte var vi befinner oss och inte heller med vilka. Berättaren förklarar var och varför och efter det kommer svaret i dialogen.

Redan den gamla grekerna … (Aristoteles 300 f.kr)

… förstod hur viktig dramaturgin var.

Anslaget: romanens början och inledning. Redan där ska du slå an en ton som väcker läsarens intresse. Du skapar en förväntan, planterar huvudkonflikten. Nu går allt framåt.

Resten får ni fördjupa er i själva. Det skulle ta en evighet att presentera alla dramaturgiska modeller som går att finna på nätet.

Kapitel 20

Korrekturläsning

Har man som jag ”knas inne i huvudet” (ADHD och Parkinson), så får man inte vara stolt (och korkad) att tror sig ska kunna fixa korrektur läsningen. Jag kan dock rensa bort en stor del av felen i texten genom rättstavningsprogrammet.

Jag korrekturläser aldrig på skärmen, då dess upplösning är så mycket lägre/sämre än orden på ett vitt ark. Personligen brukar jag korrekturläsa varje omskrivning, vilket betyder att jag läser min text ett tjugotal gånger. Men det är nödvändigt. Det mina ögon tror sig ha sett, har hjärnan ändrat.

Någonstans halvvägs i mitt ständiga omskrivandet, så kommer jag till nerstrykningsfasen. Jag har en förmåga att skriva på tok för långa texter. Mina romaner brukar landa på 350 boksidor. Den senaste ”Älskade Ester” som landade på 580 sidor. Då började jag att stryka ner textmassan som rasat iväg till 800 sidor. Drygt 100 sidor strök jag bort. Lektören föreslog ytterligare 30 sidor och i sluttampen strök jag ytterligare 40 sidor – och det blev ett mycket bättre text med ett högre tempo

Högläsnings fasen

Jag hör felen. Jag vet att något är grammatiskt felaktigt när jag stakar mig, när rytmen försvinner. Efter alla dessa omläsningar skickar jag manuset till förlaget. Lektören läser och kommer med ändringsförslag, som jag ofta lyder och fixar. Förläggaren läser och jag ändrar alla korrekturfel. Ytterligare två korrekturläsare petar i texten. I slutet bollas texten fram och tillbaka och vid varje genomläsning så finns där några småfel – och så håller vi på till dessa vart enda ord ligger där det ska, till dess vart enda fel är borttvättat.

Behöver jag säga att detta är den tråkigaste delen i processen och som kan pågå dagligen i ett par-tre månader. Men jag kan stolt säga, att trots mina språkliga begränsningar så har jag eller läsarna funnit några fel. Under denna process, så brukar texten vid några tillfällen, få ligga i någon låda och vila.

En övergripande kontroll
Det är en lång väg! Från idé till en trycktbok. Det är svårt att läsa sin egen text, då man blir blind för sitt eget språk, orden, meningarna.

Första genomläsningen
Grammatik och språk är inte det viktigaste vid första genomläsningen, utan håll istället ett övergripande koll på romanens handling, dialog. Behöver någon av karaktärerna att förtydligas, fördjupas? Hur fungerar det med berättelsens dramaturgi? Stämmer alla fakta, namn, utseende. (Tidslinjen).

Andra/tredje … genomläsningen ska du titta närmare på ditt språk, grammatik. Då passar du även på att stryka alla upprepningar – vilka kan vara många. Man blir lätt förälskad i vissa formuleringar. Stryk med rödpennan alla slitna metaforer och liknelser.

Fundera ett varv till över dialogerna.

Kapitel 21

Förlag och lansering

1. Skicka ett ”snyggt” manus. Radavstånd 1,5, med generösa marginaler och ett ”normalt” typsnitt.

2. Skicka med ett följebrev där du presenterar dig och din bok. Det är inte fel med ett bra, kort synopsis.  Försök att tänka ut en riktigt bra titel!

3. Brukligt att man skickar en papperskopia. Men kolla på förlagets webb, vissa av dem vil ha manuset digitalt (Pdf-fil).

4. Skicka manuset till flera förlag. Annars hinner du bli pensionär innan du får svar. De stora förlagen kan ta på sig mellan fyra och tolv månader att svara (Men så får de också in tusentals manus varje år.)

Om du har tur (och skrivit något bra) så kan du få svaret från en av lektörerna. Var inte för stolt – en författare måste tåla kritik. Men ofta återvänder manuset med ett brev: ”Vi har nu läst ditt manus och kan tyvärr inte anta det.” Du har blivit refuserad – men du är inte unik, inte ensam.

Refuserad. Det är som med alla andra yrken, det tar tid att utbilda sig och sedan kunna hantera sina verktyg.

Vad göra?

Bearbeta, skriva om manuset? Eller skriva nåt helt nytt? Eller skita i lektörens svar och ge ut romanen på ett eget förlag? Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa dig med. Ibland är det rena rama lotteriet, att ditt manus kommer i händerna på en lektör i period då det är inne med riddarromaner (och du har skrivit om en hjältemodig riddare.

Tänk på att det finns andra sätt att skriva på:

Filmmanus.
Skriv en pjäs.
Framför din bok på muntligt sätt. Det muntliga berättandet har på sistone blivit populärt.

Kapitel 22

Mötet med publiken och dina läsare

Träna och träna på högläsning – men gör inte dina framträdande till 45 minuters monoton högläsning av valda stycken. Stanna upp, kåsera en stund över hur du tänkte när de skrev olika händelser i dina bok. Var avslappnad, är du nervös så sitt ner. Publiken kan läsa din bok när de kommer hem, och är mer intresserad hur tänkt och resonerat under skrivandet.

Tänk på att det är på dina framträdanden som du drar in merparten av din lön på. Håll dig väl med biblioteken och studieförbunden. Där finns pengarna och intresset för att bjuda in nya, unga författare.

En författare utan språk …

PARKINSON STJÄL MITT SPRÅK”

Avrundar med de förbannelser som drabbat mig. ADHD, Dyslexi och ovanpå det Parkinsons sjukdom. Ändå kom jag att skriva min bästa roman, trots att jag var omringad ”språkförstörare”. Parkinson har är i full färd med att stjäla mitt språk. Både det skrivna och det talande. Emellanåt är jag trögtänkt, som om tankarna måste ta sig fram genom ett hav av sirap. Jag skriver långsammare och orkar inte sitta lika länge som förr.

Kent Lundholm förlorar mot Parkinson.
Kent och Parkinson.

De gånger jag skrivit med låga doser L-dopa i min hjärna, när jag glömt att ta medicinen, har hjärnan slagit om till off-läge. Då kan jag tänka ut en tjusig mening, men skriva något helt annat på tangentbordet. Det tvingar mig att var morgon kontrollera gårdagens nedskrivna text och då ofta radera hela sidor.

Parkinson berövar mig mitt språk. Eftersom mitt kroppsspråk (som står för 75 procent av vårt sätt att kommunicera) lämnar jag motstridiga budskap.

Sjukdomen gör att man slutar att pendla med armarna, gestikulerandet försvinner, mimiken i ansiktet stelnar och trots att jag känner mig glad, kan ansiktet visa ilska eller sorg. Det är klart att det påverkar mig i rollen som föreläsare och som framträdande författare. jag märker hur jag börjat tappa kontakten med min publik. De förstår inte mitt språk.

Kent Lundholm, författare, Parkinson
Kent Lundholm med käpp

Jag började ana det redan 2019 när jag var ute på turné med romanen ”Män som spelar schack”. När jag berättade något roligt och väntade på publikens respons, så satt folk med korslagda armar och blängde. De såg rent av förbannade ut. Vad som händer är att publikens spegelneuroner härmar mig och står jag där ser förbannad ut (utan att vara det) så speglar sig folk i det de faktiskt ser i min gestalt.

Även rösten påverkas av sjukdomen, då stämbandens muskulatur tillbakabildas och gör min röst tunn och svag. Tack vare hjälp av en logoped så har lyckats träna rösten. En bra träningsmetod är att läsa högt. Så när jag korrekturläser så görs det med min talande röst. Men efter en 30 -45 minuter tröttnar muskulaturen och rösten blir tunnare och svagare.

Oroar mig nu när jag nu ska ut i länet och marknadsföra ”Älskade Ester.” Tänk om jag blir stående på scen, stel som en stenstaty och viskar fram mitt budskap – samtidigt som mitt ansikte signalerar ilska. Det är en djävulsk sjukdom. Jag talat in en rad poddar om hur Parkinson påverkar mitt liv som författare. Lyssna på podden som heter ”Parkinson stjäl mitt språk”. (Se länken nedan).

Trög i tanken, stel kropp, darrande händer och tidvis med mycket svåra smärtor i krampande muskler och ett jäkla spring på toaletten med min irriterade urinblåsa, påbörjade jag mitt livs största och svåraste romanprojekt. Tiden var ett skarpladdat vapen som riktades mot tinningen. Men jag hann.

Om du vill veta mer om Parkinson så kan du lyssna på min podcast: Kent Lundholm, författare

Läs mer om ”Män som spelar schack”

Mitt livs svåraste romanprojekt

Älskade Ester

Ester Duva Nilsson. Foto ca 1945

Eftersom den historiska huvudpersonen, Ester Nilsson Duva, levde mellan åren 1896 och 1985 – blev det en 89 årig resa. Ester var drabbad av långsamheten. Hon rörde sig i knapp styrfart, hasade sig fram i förstora skor. Hon talade också långsamt och otydligt. Efter trettio år i Nygård, ett arrende som mest bestod av sten; en plats på jorden som låg inne i skogen, i väglöst land, så följde hon med föräldrarna när de flyttade till ålderdomshemmet i Lycksele. Hon var då 33 år och skulle stanna på ålderdomshemmet en kort period – men blev kvar i 56 år.

Under hela sitt liv sökte hon sin flock, men fann den aldrig. För att lära känna folk så började hon närvara vid begravningar och de efterföljande minnesstunderna. Fram till sin död 1985 i en ålder av 89 år, så hade hon hunnit var med på cirka 3000 begravningar.

Ester blev med tiden en kändis, en ikon, vars grav nu blivit kulturminnesmärkt – henne gav mig på att porträttera. Ett och ett halvt år senare lämnade jag ett korrektur till förlaget. I tryckt form blev det 580 sidor.

Matvanor 1800, kronotorpare, Kent Lundholm, skrivtips
Faktalitteratur. Läste allt från matvanor 1890 till böcker om nybyggare och torpare.

Som tur var fick jag hjälp Lycksele kommuns arkivarie att genomsöka Lycksele gamla sockenarkiv. Även Svenska kyrkans arkivansvariga hjälpte mig att söka fram de dokument som rörde Esters liv. En författarkollega hjälpte mig med Esters släktträd, som stödde min tes att man ärver fattigdomen. Lantmäteriet, Riksarkivet hjälpte mig med kartor och sökandet i databaserna. Själv gjorde jag 7-8 djupintervjuer med gamla tanter och gubbar i 90-årsåldern som kände Ester och genom deras berättelser kunde jag senare beskriva Esters personlighet med sina två ansikten: En finurlig, klok och smart kvinna och en trotsig ”tonåring” som hade många egenheter.

Persongalleriet blev stort. Totalt korsar ett trettiotal personer Esters röda tråd och tidslinje. All fakta var därför viktig, liksom gestaltningen av dessa karaktärer.

Ester Duva, tidslinje, romanskrivande
Delar av den långa tidslinjen

Efter intervjuer i radion och tidningarna, så ringde folk dagligen och e-postkorgen var ständigt fullt. Många tips var bra, medan merparten var skrönor. Det som var besvärande var de motstridiga påståenden som tvingade mig att göra halt och be arkivarien genomsöka sockenarkivet ett par gånger till.

Jag borrade ner huvudet i texten, lyssnade, såg, och nu tog berättelsen fart. Jag hade slutat att svara i mobilen när riktnumret 0950 dök upp – samtal från Lycksele.

Det råder nu Esterfeber i Lycksele. Förlaget har slagit rekord i förköp av min historiska roman om Ester Duva Nilsson.

Där ska jag stå på scenen, stel som en pinne och med tunn, svag röst sända dubbla budskap med en ansiktsmimik som signalerar ilska – när jag i själva verket är glad, nöjd och stolt över att ha rott detta svåra romanprojekt i land.

Jag har sagt att ”Älskade Ester” var min sista roman, men jag sitter här, mitt i pandemin, och skriver på noveller och dikter – och lämnar spår efter mig på mängder av poddar, videoinspelningar och genom att tillverka webbsidor om bland annat ”Skrivtips till de som vill bli författare.” Jag önskar er all lycka på den färden och jag hoppas verkligen att ni haft nytta av att läsa om mina erfarenheter i min roll som författare.

Kent Lundholm, Spring Kent, spring, fakta, romaner
Kent Lundholms romaner.

Läs mina böcker – då blir jag glad! Länk till ”Mina böcker”

Tidslinje + dramaturgiska händelser
Kent Lundholm, Älskade Ester
Faktapärmar. Från jordbruk till arbetshästar

Lämnar över stafettpinnen till dig

Nu är det din tur att srida till verket. Nu är det dags. Blir det skönlitterärt, fiktivt? Rent av en självbiografi, eller en historisk roman eller blir det mord på löpande band i en kriminalroman?

Övervinn dina tvivel och din ångest. Håller verkligen min idé till en hel roman? Orkar jag? När ska jag ha tid? Jodå, du kan! Du kan för att du vill! Detta är bara början på ett spännande författarliv – som emellanåt är rätt så krävande. Men roligt!

Kent Lundholm, författare, skrivtips, författartips
Författaren Kent Lundholm

Tänk på följande visa ord:

”Vi lever så kort, men är döda så länge.”


Hälsningar

Kent Lundholm

kent.lundholm@gmail.com