Svårt att beskriva

Dimma utanför mitt fönster. Men det finns hopp. De som påstår sig kunna detta med väder, säger att det fram mot helgen ska komma ett högtryck till den plats där jag bor, på Pig hill. Typ trettio grader. Det vore nåt. Men då lär väl folk klaga över att det är för varmt, att det minsann var bättre förr, på det glada sjuttiotalet, typ.

När man ska presentera en karaktär i en litterär text så handlar det i första hand att göra den trovärdig. Det är rätt så vanligt att vi författare använder oss av verkliga förebilder, antingen så tar man ”hela” karaktären och sätter in den i handlingen, en person som i stort sett är färdig, eller så plockar man karaktärsdrag från flera förebilder och pusslar ihop dem. Lösningen kan vara att använda personens egenskaper, dess sätt att tänka och resonera och sedan klä dennes yttre med ett påhittat, lånat utseende, kanske rent av byta kön på dem. I min kommande roman hade jag tänkt beskriva en mycket märklig karaktär som jag mött i mitt liv, men stötte genast på patrull. Det visade sig vara helt omöjligt att beskriva denna persons sammansatta personlighet på ett trovärdigt sätt. Trots att denna människa verkligen finns, så skulle folk säga att ”men en sån människa kan omöjligt existera”. Lösningen blev att dela upp denna person i fyra olika karaktärer – först då blev det litterärt hanterbart. Jo, verkligheten överträffar oftast verkligheten – så till den milda grad att sanningen inte blir trovärdig.

Det känns obehagligt med alla dessa attacker som utförs på offentliga platser och då mot till synes helt oskyldiga människor. Som nu då en mor och son knivskars till döds på Ikea i Västerås. Mord utan motiv – på platser där det hela syns. Om man inte kan bli något annat så kan man åtminstone bli en känd mördare … Är det så illa? Eller finns det andra bakomliggande motiv? Men obehaget smyger sig på. Man kan sitta på en bio, besöka en konstutställning eller handla husgeråd på Ikea när någon av dessa unga män kliver fram för att hamna i ”strålkastarljuset” och skär halsen av en. Kanske är det en ung man som bara vill ”känn etter” hur det är att dräpa en annan människa. Vad vet jag?

För övrigt är det jobbigt när man upptäcker att människor som är betydelsefulla i ens liv, slutar att kämpa, att bry sig och får ett likgiltigt drag över ansiktet. När den sista stjärnan slocknar i deras blick.