Tidsbrist

Jaha, då har man firat sin 58:e födelsedag. I all stillhet. Det fanns en tid i livet då födelsedagsfirandet gjordes till stora spektakel. 30-årsdagen blev till en stor busfest i Bäckmyrans bygdegård. Vännerna kom i sina bilar från Umeå, Skellefteå, sen var det fest i dagarna två. När jag och Svante fyllde 40 och 45 år så hyrde vi Innertavles bygdegård och bjöd in ett hundratal gäster till båda festerna. Då var det helt OK och jag tyckte nog att det fanns en viss njutning av att vara i händelsernas centrum, att få allt ljus på mig. Men sen började det gå snett i livet. Konsekvenserna av mitt flitiga drickande blev synliga och jag började skämmas – och en människa som skäms har en låg självkänsla och inte värd att firas. När jag fyllde de magiska 50 gömde jag mig hos morsan – och skämdes.

tiden

Trots att livet blivit bättre och jag inte längre behöver skämmas, tar det fortfarande emot att fira min födelsedag. Men igår bakade jag en tårta och lät bjuda in Lenas son med fästmö. Det kändes som en lagom nivå. Födelsedagarna har så ofta fått mig att känna ett obehag och under årens lopp har jag drabbats av någon slags ”födelsedagsdepression”. Även i år. Lever i ett obehag av att något otäckt ska hända och med fjolårets stroke i minnet, så tvingas jag kämpa mot självuppfyllande profetior och begränsande rädslor.

lycka

Tiden strömmar hela tiden fram i en jämn takt och detta kan vi omöjligt påverka. Men det är upp till var och en vad vi fyller ut tiden med, hur vi väljer att leva vår stund på jorden. Har en känsla av att många lever i en tidsbrist och det beror väl ofta att vi klämt in för många aktiviteter i livet, vilket får oss att skynda fram i en ständig brådska.När det till slut råder kronisk tidsbrist, när vi ständig är på väg  till nästa aktivitet, när vi knappt hinner vila och sova, så risker vi att förlora vår identitet. Detta ständiga jäktande beror ofta på en mängd felaktiga val och över tid återstår tre alternativ: 1. Förlora kontrollen och bli utbränd. 2. Få en hjärtinfarkt. 3. Städa i sitt liv. Men vi lever ju i en tid då en effektiv människa är framstående människa, som skyndar fram genom livet och som bara litar på sig själv – för att hinna med allt som omöjligt ryms i den tid som blivit oss givna. Jag är säker på att det fattas kärlek i ett sådant liv.

Åker mot Umeå i eftermiddag. Ska föreläsa på behandlingshemmet Blåsippan i morgon förmiddag. Onsdag väntar ett besök hos tandläkaren. Lördag åker vi till bröderna Brändströms festival i Hjukensjön. Jag ska under en halvtimme underhålla besökarna.

För övrigt lär vi känna oss själva i mötet med andra människor.