Välja lyckan

Vaknar till en dag som åtminstone ser somrig ut, men faktum är att termometern bara visar tio grader, knappt. Men jag är förnöjd med det som bjuds på, det regnar åtminstone inte. Fast nog längtar jag efter sommaren, då jag kan ta min kaffekopp och sätta mig på balkongen. I brynja å badbyxor.

Alla har vi väl kommit till en punkt i livet då allt tycks ta emot, då luften inte vill räcka till, då solens strålar inte når ner till en. Även om det är mycket svårt, så måste man försöka att ta ett kliv åt sidan, inte minst för att få perspektiv på sig själv och tillvaron. Hörde talas om en man som brukade ställa sig på köksbordet, just för att se tillvaron ur ett annat perspektiv. Det hjälpte påstod han, för efter en stund på köksbordet så förstod han sig själv och världen lite bättre. Inte mycket, men tillräckligt för att han skulle kunna fatta en rad beslut. Just det, fattar vi inte själva våra beslut kan det mycket väl vara andra som gör det åt oss – eller så överlämnar vi oss till ödet, slumpen. Sålunda – ibland måste vi bestämma oss för att vara lyckliga. Helt enkelt.

Idag och i helgen ska jag ta ledigt från tidningsjobbet. Ska promenera, långt. Jag ska träna på monologen om min vedtjuv, för i helgen strålar jag ihop med Ewa och Linda i Burträsk för att sjösätta vår berättarföreställning. Vi ska berätta för varandra, skåda de målningar som blivit gjorda och vi ska bestämma var vi ska framträda. Sen ska vi söka pengar – och de växer inte på träna. Särskilt inte när man som vi sysslar med kultur. Men skit samma, vi gör det ändå.