Vem berättar berättelsen?

Människan är en berättelse. En berättelse som fortgår så länge vi finns. Men det tycks inte finnas någon styrhytt för jaget, någon bestämd plats där ”själen” huserar, utan vi tycks vara uppdelade, osammanhängande, där känslor, minnen, tankar är spridda över olika delar av hjärnan. Men vi är lika fullt en ständigt pågående berättelse. Men vem är då berättaren? För det finns ju delar i hjärnan som talar om vad vi ska känna, och hur vi ska känna om det vi tänker och ser – och hur vi sedan ska reagera. Allt det sker blixtsnabbt och av sig självt. Det är faktiskt så att vid vissa beslut så utför hjärnan handlingen före vi tänkt tanken. Så hur är det egentligen med vår fria vilja …

hjärna

Klockan är 07.15 och jag ställer ner dagens första kopp kaffe på bordet framför mig. Det känns som om att det ska bli en bättre dag än den igår. Mindre yr, ingen huvudvärk. Ska ta en promenad nu på förmiddagen. Funderar att till veckan uppsöka en massör. Musklerna kring nacken och mellan skuldrorna känns hårda och spända. Jag har förmodligen spänt mig omedvetet – kanske på grund av den märkliga känslan att någon ska smyga på mig bakifrån och knacka till mig i bakhuvudet med en kulhammare eller med baksidan på en yxa.

Ska få fint besök idag. Spännande. ”Enögda A” har sagt att hon ska kika förbi – vilket jag ser fram emot. Det var ett tag sedan sist.

För övrigt är det ju bra att vi bär omkring på goda tankar om att vi vill andra väl, men till syvende och sist är det handlingen som räknas.

Carpet Crawlers, låten som bara växer och växer och växer …