Nyheter

Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr

15 december 2022 kl. 11:17  · 

Jag har brevväxlat med Kent Lundholm, som nominerades till Norrlands litteraturpris 2022 för sin bok “Älskade Ester”. Detta är en roman med dokumentär grund, om Ester Nilsson som levde mellan åren 1896 och 1985 i Lycksele kommun. Här är del 1 av 2 av vår brevväxling.

JAG: Som jag förstår det är Ester en del av Lyckseles kollektiva minne. Vad var det som var så speciellt med Ester?

KENT: Ester var en ikon. Förmodligen Lyckseles mest kända person, som jag respekterar djupt. Hennes liv bestod av vanor. Under alla dessa år bar hon samma luggslitna långkappa och de för stora luddorna. Jag tappade talet när hon knuffade i mig och ville att jag skulle gå in på Domus och köpa två liter mjölk. ”Men hä ska va riktig mjalk, ingen blåmjalk”, sa hon långsamt med ett grötigt uttal. Detta utspelades 1973. Jag var femton, Ester sjuttiosju. Jag köpte mjölk. Pengarna jag släppte jag ner i hennes handväska. ”Hä va trevligt å råkes”, sa hon och hasade rakt ut i Storgatan, så att flera bilar tvingades panikbromsa.

Senare skulle mina medhjälpare finna bevis i sockenarkivet, som visade att Ester var speciell. Smart och självlärd. Någon gång i tioårsåldern lärde hon sig att läsa och skriva. Föräldrarna var analfabeter och Nygård där de bodde i 27 år, låg i väglöst land. Först i tolvårsåldern dök hon upp i folkskolan, där hon stannade i 25 dagar. Varför? Jag har inget bra svar.

JAG: När bestämde du dig för att skriva om Ester?

KENT: Ja, när var det? När en revolver trycktes mot pannan … Jag gjorde ett allvarligt försök 2012. Detta efter att jag fått diagnosen ADHD. När jag läste på och kom till avsnitten om autism, föll polletten ner. Ester skapade sina egna lagar. Hon slutade att betala inträde på stadens arrangemang. Hon lät meddela att hon skulle studera ondskan och orättvisorna genom att ”prya” i tingshuset. Hon närvarade även vid över tre tusen begravningar, för att få ta del av begravningsfikat. Med åren blev Ester en utpräglad vanemänniska. Hon vägrade äta i matsalen, utan fick sin mat inburen på en plastbricka. Dessa vanor gav henne trygghet, lugn. I slutet av 30-talet började Lyckseleborna att kalla henne för Duva, Ester Duva.

Del två av min brevväxling med Kent Lundholm, författare till ”Älskade Ester”.

KENT: Det var först på våren 2019 som jag på allvar började skriva på romanen Älskade Ester. Jag hade drabbats av Parkinson, en obotlig hjärnsjukdom och led av en förskräcklig smärta. Vid skrivstarten styrde jag en rollator framför mig och skrev med höger pekfinger.

I augusti 1956 brinner ett av Lyckseles ålderdomshem ner. Ester står nere på tunet och hör sex gamlingen brinna inne. Ester förändras. Sedan går åren fort. Alla tar Ester för given, och en dag försvinner hon. Har hon kanske flyttat ut på landet? Blivit sjuk?

Men hon fattar nytt mod och blir teatermänniska. Sina sista två år lever hon i ensamhet, 1985 avlider hon på lasarettet. Tolv sörjande infann sig vid hennes begravning. Idag vallfärdar folk till hennes grav och Södra Lapplands pastorat har markerat graven som kulturhistoriskt mycket värdefull. När det var Lycksele kommuns tur att bidra till upprättelsen av Ester, så röstade den borgerliga majoriteten dock nej till motionen om att resa en sten till Esters ära.

JAG: Personer som Ester, riktiga original, jag tänker att de fyller en viktig funktion i vårt samhälle. De ger stoff till våra sagor och påminner oss om hur mångbottnat det är att vara människa. Tror du att det finns en risk att människor som Ester har det svårare idag, i och med att samhället förändras och likriktas alltmer?

KENT: Vi håller på att likformas. Sticker en bit ut ur ens personlighet, så är någon snabbt där och karvar bort bölden. Esterstatyn hade kunnat bli en historisk brobyggare mellan olika generationer. En berättelse om Lycksele, från köping till stad. En staty skulle tvinga oss att minnas. Om vi inte blickar bakåt, så kan vi ju inte lära oss av våra tidigare misstag.

Men var finns de annorlunda i dag? Ligger de kvar i sina Gustavianska dragsoffor och ropar på hjälp? Glömde vi kvar dem, när landsbygden tömdes och ungdomarna flyttade till tätorterna – allt medan lövslyet återtar de lägdor där seniga män en gång slog magert hö med nyvässade liar. Av Ester Nygård finns inget kvar. Men marken lär ska vara täckt med mängder av stenar.

LJUDBOKEN ÄR KLAR

Örjan, mannen med rösten.

– Jag är mångsysslare som läser mycket och som spelar bas i två band.

Älskade Ester –
nu även som ljudbok

Mannen med rösten, Örjan Holmberg, har läst in de 600 sidorna. Nu är pappersromanen Älskade Ester digitaliserad – med andra ord en ljudbok. Örjan är före detta musiklärare, som sedan var P4 Västerbottens röst i inlandet i 27 år.  Efter pensionen gick han till skogs för att arbeta med skogsbruk. Nu kan han även titulera sig som inläsare.

120 kr för 20 timmar

20 timmars drama. Vemod och skratt.

– Det märks att Örjan är musiker. I den text han läst in hör jag vacker musik, spröda toner och dunkande trummor, säger författaren Kent Lundholm. Jag är så nöjd och glad. Örjan har verkligen lyckats levandegöra mina karaktärer. De har fått kött och blod.

Författare, föreläsare, bloggare