Vägen bär till Esters Nygård

Nygård 5 augusti 13.00.
Sedan fika, högläsning
och sång i Öretorp

Dagens Nygård

Ester Nilsson Duva

I 27 år bar Ester och fadern
Gustav sten. 1929 kom fattigvården
i Lycksele till Nygård. De fann
tre halvt ihjälsvultna personer.

De flyttades 1929 till ett
ålderdomshem nere vid
Lugnet i Lycksele.
Ester var 32 år då hon
flyttade in i ålderdomshemmet.
Hon blev kvar i 56 år.

Med åren blev Ester en del av
Lyckseles stadsbild. Älskad av
flertalet, underskattad av somliga.

Nygård idag

Husgrunden är endast 7 x 7 meter.

”Älskade Ester”

Romanen av Kent Lundholm (Ord & visor förlag)
En roman som fick Ester att återuppstå.
Nominerad till Norrlands litteraturpris 2022
Läs mer

Bilder från hemma-hos-besök

Besök i Pepparkakebyn, Nyåker, och hem till Kerstin och Bertil Holmberg.

”Nu lyssnar vi på ljudboken. Fantastisk inläsning av Örjan Holmberg”, sa Bertil.

Det hela går ut på att samtala kring ett ämne, någon av mina böcker – men Ester tar all plats. Denna fantastiska kvinna som ansågs vara en Idiot, men under sina svarta kläder och sin långsamhet, fanns en smart, godhjärtat och ensam kvinna.

Fint möte med mina läsare

Det började med en impulshandling. Sent en kväll skrev Helena till mig och tackade för äventyret i min roman ”Älskade Ester” (Ord & Visor förlag. 2021) Hon hade hade högläst de 600 sidorna för maken Hans. ”Rösten har blivit hes”, skrev hon. Då flög det ur mig. ”Jomen, jag kommer förbi någon dag och hjälper dig att läsa högt för Hans.” På den vägen är det. Jag måste erkänna att jag var rejält nervös. Det är ju rena rama tokforen att bju in sä själv hos främmenfolke. Det blev en fantastisk eftermiddag.

Ett tiotal av Hans och Helenas vänner och släkt, trängdes i vardagsrummet i väntan på att få börja ställa sina frågor. Helens syster hade åkt tåg ända från södra landsändan för att få vara med. Sedan började samtalet. Så var det. Detta var ingen föreställning, ingen smårolig underhållning, ingen show med allsång – bara en sårbar författare som blev allt mer rörd ju längre tiden gick. Det blev ett underbart möte med dessa, för mig okända människor, som sa sig älska mina böcker.

Hans skriver: I dag var det dags, som vi har väntat och längtat. Författaren Kent Lundholm bjudd in sig till oss för att läsa och berätta ur sin fantastiska bok Älskade Ester. Tack till Kent och tack till er alla som ville dela upplevelsen med oss. — med Hans Åström i Brännland, Västerbottens Län, Sweden.

Fyra timmar flöt iväg. Jag hade berättat allt jag visste om Ester, om de tjugo åren jag letat fakta och intervjuat mängder med Lyckselebor, om kampen mot tiden och Parkinson, om hur förtvivlat svårt jag har med att nedteckna Marias livsöde. Jag säger bara: Tack för att ni tog emot mig med öppna armar och för att ni såg min sårbarhet – och min sanna glädje. Det var en av de mest omtumlande dagarna i mitt skrivande liv. Jag citerar Ester: ”Hä var trevligt å råkes!” Färden går vidare.

söker REGISSÖR till FILMPROJEKT

Sedan dessa artiklar skrevs har Kjell-Åke Anders meddelat att han avsäger sig regissörsstolen av hälsoskäl. Samtidigt blir jag utsedd till en av sex TALANGFULL filmmanus skrivare. Ett projekt som drivs av Film i Väster och FI. För en peng har de köpt mina tjänster under detta år. Skriver på ett manus som bygger på min roman ”ÄLSKADE ESTER” (600 sidor som i tid spänner över 1896 – 1985. Jag lovar: Även du kommer att bli förälskad i Ester; landets långsammaste kvinna som ser världen med autistiska filter.

SÖKER DÄRFÖR EN MODIG REGISSÖR

Är du intresserad – börja med att läsa romanen som jag skickar.

SÖKER ÄVEN EN DRIFTIG PRODUCENT

Tänk nytt, tänk modigt och låt oss göra en vacker film – om allas vår ÄLSKADE ESTER. /Kent Lundholm 070-299 36 80.

Se tidigare artiklar Pressklipp i menyraden

Intervju

Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr

15 december 2022 kl. 11:17  · 

Jag har brevväxlat med Kent Lundholm, som nominerades till Norrlands litteraturpris 2022 för sin bok “Älskade Ester”. Detta är en roman med dokumentär grund, om Ester Nilsson som levde mellan åren 1896 och 1985 i Lycksele kommun. Här är del 1 av 2 av vår brevväxling.

JAG: Som jag förstår det är Ester en del av Lyckseles kollektiva minne. Vad var det som var så speciellt med Ester?

KENT: Ester var en ikon. Förmodligen Lyckseles mest kända person, som jag respekterar djupt. Hennes liv bestod av vanor. Under alla dessa år bar hon samma luggslitna långkappa och de för stora luddorna. Jag tappade talet när hon knuffade i mig och ville att jag skulle gå in på Domus och köpa två liter mjölk. ”Men hä ska va riktig mjalk, ingen blåmjalk”, sa hon långsamt med ett grötigt uttal. Detta utspelades 1973. Jag var femton, Ester sjuttiosju. Jag köpte mjölk. Pengarna jag släppte jag ner i hennes handväska. ”Hä va trevligt å råkes”, sa hon och hasade rakt ut i Storgatan, så att flera bilar tvingades panikbromsa.

Senare skulle mina medhjälpare finna bevis i sockenarkivet, som visade att Ester var speciell. Smart och självlärd. Någon gång i tioårsåldern lärde hon sig att läsa och skriva. Föräldrarna var analfabeter och Nygård där de bodde i 27 år, låg i väglöst land. Först i tolvårsåldern dök hon upp i folkskolan, där hon stannade i 25 dagar. Varför? Jag har inget bra svar.

JAG: När bestämde du dig för att skriva om Ester?

KENT: Ja, när var det? När en revolver trycktes mot pannan … Jag gjorde ett allvarligt försök 2012. Detta efter att jag fått diagnosen ADHD. När jag läste på och kom till avsnitten om autism, föll polletten ner. Ester skapade sina egna lagar. Hon slutade att betala inträde på stadens arrangemang. Hon lät meddela att hon skulle studera ondskan och orättvisorna genom att ”prya” i tingshuset. Hon närvarade även vid över tre tusen begravningar, för att få ta del av begravningsfikat. Med åren blev Ester en utpräglad vanemänniska. Hon vägrade äta i matsalen, utan fick sin mat inburen på en plastbricka. Dessa vanor gav henne trygghet, lugn. I slutet av 30-talet började Lyckseleborna att kalla henne för Duva, Ester Duva.

Del två av min brevväxling med Kent Lundholm, författare till ”Älskade Ester”.

KENT: Det var först på våren 2019 som jag på allvar började skriva på romanen Älskade Ester. Jag hade drabbats av Parkinson, en obotlig hjärnsjukdom och led av en förskräcklig smärta. Vid skrivstarten styrde jag en rollator framför mig och skrev med höger pekfinger.

I augusti 1956 brinner ett av Lyckseles ålderdomshem ner. Ester står nere på tunet och hör sex gamlingen brinna inne. Ester förändras. Sedan går åren fort. Alla tar Ester för given, och en dag försvinner hon. Har hon kanske flyttat ut på landet? Blivit sjuk?

Men hon fattar nytt mod och blir teatermänniska. Sina sista två år lever hon i ensamhet, 1985 avlider hon på lasarettet. Tolv sörjande infann sig vid hennes begravning. Idag vallfärdar folk till hennes grav och Södra Lapplands pastorat har markerat graven som kulturhistoriskt mycket värdefull. När det var Lycksele kommuns tur att bidra till upprättelsen av Ester, så röstade den borgerliga majoriteten dock nej till motionen om att resa en sten till Esters ära.

JAG: Personer som Ester, riktiga original, jag tänker att de fyller en viktig funktion i vårt samhälle. De ger stoff till våra sagor och påminner oss om hur mångbottnat det är att vara människa. Tror du att det finns en risk att människor som Ester har det svårare idag, i och med att samhället förändras och likriktas alltmer?

KENT: Vi håller på att likformas. Sticker en bit ut ur ens personlighet, så är någon snabbt där och karvar bort bölden. Esterstatyn hade kunnat bli en historisk brobyggare mellan olika generationer. En berättelse om Lycksele, från köping till stad. En staty skulle tvinga oss att minnas. Om vi inte blickar bakåt, så kan vi ju inte lära oss av våra tidigare misstag.

Men var finns de annorlunda i dag? Ligger de kvar i sina Gustavianska dragsoffor och ropar på hjälp? Glömde vi kvar dem, när landsbygden tömdes och ungdomarna flyttade till tätorterna – allt medan lövslyet återtar de lägdor där seniga män en gång slog magert hö med nyvässade liar. Av Ester Nygård finns inget kvar. Men marken lär ska vara täckt med mängder av stenar.

LJUDBOKEN ÄR KLAR

120 kr för 20 timmar